Lennart Aschenbrenner bjuder på en varm sommarutställning på Galleri Palm. Solljuset i hans strandbilder är lika intensivt som det utanför konstgalleriet denna strålande högsommardag.

Folke Edwards har i sin konsthistoriebok kallat Aschenbrenner för en av de sista skönandarna i svenskt 1900-tal. Skönande kanske, men då i bemärkelsen att vilja fånga skönheten i det perifera, det som ingen längre fäster något avseende vid, som en kvarglömd flip flop-sandal på en öde strand.
Utställningen Beach Party, eller som han också benämner den, Efter festen, har som huvudnummer åtta stycken originalmattor med en somrig flip flop-sandal i centrum. Mattorna hänger likt målningar på galleriets väggar. De är vävda i Indien av New Zeeland-ull och är samtliga 200 x 140 m stora. Förlagorna, som är målade på papper, är betydligt mindre; 30 x 21 cm.

Det händer något med de åtta bilderna när de överförs och blir till mattor. Den som vävt mattan har gjort en egen tolkning av förlagorna. Och vissa har tagit sig stora friheter. De ursprungliga färgfläckarna har exempelvis blivit till maneter. Konturer, linjer och färger har förändrats. En av mattvävarna är en exceptionell konstnärlig begåvning. Jag förstår att Aschenbrenner inte har lagt sig i, för här hamnar förlagan i skuggan. Vävaren har lyckats skapa en illusion av det földande ljuset och sandens hetta.
Allt detta finns i mattan. Utan flip flop-sandaler bränner man sig! föreställer jag mig.

I andra bilder ser sanden ut att vara sval, som efter ett regn. Och flip flop-sandalen ser ut att lyfta från sanden som i ett steg med en osynlig fot. Den vittnar om ett liv som inte längre är. Sommaren är alltför kort.

Conny C-A Malmqvist
kultur@kvp.se