Politikerförakt är ingen snygg sak. Vi bör respektera att det är ett besvärligt yrke där en vilja att förändra mals ner i en kvarn av byråkratiska uppgifter som trots allt måste skötas. Flera politiker tycks uppriktigt intresserade av saker och ting utöver den egna karriären och gör så gott de kan. Då och då ser jag på debatterna från riksdagen. "Det är alltså dessa som styr landet" tänker jag och vill ibland slå mig med en stekpanna i huvudet på grund av den låga intellektuella nivån.

Annie Lööf borde ju vara smart.
Av detta har inget ännu märkts av. Sedan hon röstades fram som ny ledare för Centerpartiet den 23 september förra året har det talats om en Lööf-effekt, men den finns inte. I oktober hade partiet ovanligt höga siffror, men de senaste tre månaderna har Centern legat på cirka 5,5 %, vilket är en procent under vad de fick i riksdagsvalet 2010.

Och nu kommer det intressanta: jag har förstått att politiker var helt säkra på att vi väljare skulle imponeras av Lööf. Men varför?
För att hon är glad och ung? Inget fel i det. Men Lööf - en snart 30-årig kvinna som aldrig haft ett jobb och än mindre har drivit något företag - är vår näringsminister. Eller nu säger jag fel; SvD gjorde en utredning av arbetserfarenheter bland ministrarna och rapporterade att Lööf hade ett halvårs arbetserfarenhet från en klädbutik och som barista. Jag kan inte hjälpa att se det symboliskt att Lööf är högsta ansvarig över en sfär hon - till skillnad från i princip alla myndiga i Sverige - inte har någon egen erfarenhet av att verka inom.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se