Jan Karlsson har sett den andra delen av Teater Foratts granskning av valet.
Vilka är dom? Frågan ställs av Vanja Hamidi Isacson och utsägs av Rayam Al-Jazairi iförd huvudduk. Han där med sportväskan, hon som går stavgång? Grannen? Många är de under alla omständigheter, även i Malmö. ”Jag vill inte förstå dom där idioterna”, säger Ester Claessons typiska vänsteraktivist, ”dom ska dö”. Sverigedemokraternas sympatisörer, vill säga. Hon är knappast ensam om att tycka så.
Före valet sjösatte Teater Foratt två pjäser under en kväll. Nu och fram till 6 oktober kopieras receptet. Två dramatiker – Hamidi Isacson och Stina Sturesson – fick dagen efter valnatten uppdraget att på fyra dagar skriva var sin enaktare. Ensemblens repetitionstid har i Niclas Sandströms regi också varit fyra dagar. Men innan första halvtimman är till ändå har Rayam Al-Jazairis rollfigur packat väskorna och förberett flytten till Samoa. Högerpopulismens europeiska trend, eller sjukdom, vill hon inte kännas vid, åtminstone inte när den slutligen nått Sverige och Malmö.
Fast det var först under premiärkvällens andra enaktare som det tände till på Bastionen. Sturessons text är mera komplex, och med överlag fungerande halvabsurda inslag. Den välartikulerade Anders Svensson gör ett stilsäkert porträtt av en Sverigedemokrat (Anders, 35, bosatt i Hästhagen) som blivit insläppt i huset och medelst påståenden som ”ni har fördomar om oss” och ”vi hatar inga, vi vill bara ha en diskussion” i den retoriska slipningen inte så lite påminner om Jimmie Åkesson, vars valrörelsespurt nog var den främsta av partiledarnas. Plötsligt framstod han, och partiet, mindre som rasister och gamla nazistanhängare än som rätt normala och genomsnittliga uttolkare av ”folkets” åsikter. Så kan det gå när etablissemanget odlar törnrosasömnen och de farliga paradisdrömmarna.
För delar av publiken blir det en liten prövning när Anders och hans sekond Patrik (Ester Claesson igen) lockar med mandelkubb och chokladbollar vari små svenska flaggor stuckits i. Symbolernas betydelse och den internaliserade självregleringen är alltjämt omfattande i detta land, så länge befriat från verkliga konflikter och krig.
Och för resten: var Sverigedemokraternas inträde i riksdagen valets stora sensation? Inte säkert alls. Socialdemokratin är nere på 30 procent – mindre än var tredje röstar på det folkhemshegemoniska och hävdvunnet statsbärande partiet – och moderaterna, det så kallat nya arbetarpartiet, har nästan lika många sympatisörer.
Jan Karlsson
kultur@kvp.se