Akta dig! varnar en dam då jag stiger in i ett rum på Galleri 21 i Malmö. Svisch! en piska viner genom luften några decimeter från mig!
 7 000 piskrapp ska maskinen som styr piskan åstadkomma under utställningens gång. Det är lika många piskrapp som två homosexuella män blev dömda till av en domstol i Saudi-arabien år 2007. Homosexualitet är straffbart där. Lever männen i dag? Kanske, alla piskrappen utdelades inte på en gång.
De fick återhämta sig i fängelset tills de ansågs redo för en ny omgång av offentlig misshandel grundad på koranen.

Ljudet av piskarappen är som en ohygglig musik som skvallrar om att alla tider existerar här i vår samtid. Medeltid såväl som postmodern tid. Vidskeplig tro och upplysning sida vid sida. Och i många fall i en och samma person.

Upphovsmannen Marie Kretz är en ljudkonstnär med ett minimalistiskt formspråk, men hon är även en tecknare som tecknar både med hjälp av penna och ljud. Subtilt är ljudinstalllationen Ta Kymatika där hon arbetat med ljud från människokroppen. Hon låter ljudet från skadade organ fortplantar sig i vattenytan på tre vitfärgade bord. Hjärtslag, lungljud och elektriska impulser från kroppen skapar komplicerade geometriska mönster på vattenytan. Vi kan höra dem och vi kan se dem.
Kretz betraktar själv Ta Kymatika som en dialog kring tortyr och övergrepp som sätter sina spår i kroppen och som i vissa fall inte kan uttryckas med ord. Det är märkligt att skadade organ kan åstadkomma så vackra mönster. Skönhetens vägar är outgrundliga.

Conny C-A Malmqvist
kultur@kvp.se