En detalj kan också vara en signatur. Av den kan man lära sig något om livet och konsten.
Nu var det så att porten till gatan ska målas om, den med soptunnorna. Varje tidig morgon jag ska ut med cykeln passerar jag hantverkaren, en kvickögd yngre man med bakvänd keps ochBalkanaccent.
Vi slänger lite käft om väder och vind och han får låna min skarvsladd. Omgående får jag lära mig att han alltid har snappy answers till mina stupid questions. Klipska svar på korkade frågor, alltså.
Jag ser ju att han har en skalle för sig. Plötsligt har han målat valvet ockra och dragit några utsökta svarta dekorlinjer över den eländiga putsen. Sen målar han soptunneluckorna blanksvarta som en nyputsad sko. Tanterna himlar med ögonen men faller för charmen. Mannen erövrar hela gården.
I morse var det klart, jag inspekterar.
"Du har inte signerat" säger jag.
"Skriv Picasso nere i hörnet".
"Nädå", svarar han, "det duger inte - Picasso målade alltid snett."
Sen tar han minsta penseln och doppar den i svarta burken. Längst ner i högra hörnet av vårt tidigare så sunkiga portvalv skriver han: J M W Turner. Joseph Mallord William Turner.
Där fick jag, konsthistorikern.