Det viktiga "tänket"

Publicerad
Uppdaterad
Vad är film för dig?
– Det enkla och konstnärliga svaret är att film är det mest fulländade sättet för människan att uttrycka sina drömmar på. Det realistiska är att det är en konstform som är i avsaknad av all form av glamour, den innebär hårt arbete och på det stora hela ganska lite utdelning.
Så varför håller du på?
– För att de filmer som jag gör, gör ingen annan åt mig, så att jag kan se dem.
Csaba Bene Perlenberg sitter och redigerar bluesfilmen Bloos på Filmcentrum Syd i Malmö (”min första dokumentär, som gjordes för tre år sedan, och som inte blivit färdigställd på grund av den ekonomiska verkligheten”). Han är bara 23 år, kommer ursprungligen från Landskrona och har nyss återvänt till Skåne och nya hemstaden Malmö efter en praktisk filmutbildning i Prag. Åren dessförinnan genomgick  han två manusutbildningar och studerade filmvetenskap.
Det som slår mig, bara en kort stund efter att vi har träffats, är intensiteten hos honom och den ständiga formulerings- och diskussionsivern kring film och samhälle. Jo, han har varit partipolitiskt aktiv, men de uttalat politiska åsikterna håller han  utanför sina filmer.

På årets filmfestival
i Göteborg såg jag Perlenbergs film Väsenpumpen (med den något mer begripliga engelska titeln The Walk), och imponerades av den konsekventa formen: under en enda obruten tagning om 60 minuter samtalar de två skådespelarna Anders Granströms och Lars-Erik Berenetts karaktärer om en stark händelse de var med om som barn. Dialogen bygger i stort sett enbart på improvisation.
– En viktig aspekt med Väsenpumpen var att bevisa att jag kunde göra något annorlunda, något eget, som bröt mot alla former. Och att den rent faktiskt blev gjord.
– Jag har en plan när jag arbetar, en trestegseffekt som jag försöker applicera på varje nytt projekt.
– Ett: Introducera en ny person som jag inte arbetat med förut. Två: Utveckla samarbetsrelationen med någon jag jobbat med tidigare – Väsenpumpen är min tredje film med Anders. Tre: Att arbeta med en profil, vilket ligger helt i mitt eget intresse – ens filmer uppmärksammas mer om Granström och Berenett är med än om man haft två ABF-skådespelare.

Förutom trestegsstrukturen
menar Perlenberg att det är viktigt att ha ”ett tänk” när man gör sina filmer, det handlar inte bara om hur man ska göra själva verket.
– Man måste vara väldigt medveten om i vilket sammanhang som filmen ska verka i, och hur man får ut den till publiken.
Under hela vårt samtal blottläggs med jämna mellanrum två underliggande trådar: betydelsen av egen initiativförmåga och en bristande tro på Filmsveriges utseende.
– Signifikant för tillståndet inom svensk film i allmänhet är att regissörerna arbetar med andras manus – en idé som dominerar Dramatiska institutets filmregiutbildning. Och det tror jag är väldigt skadligt, eftersom man då redan från grunden fråntar regissörerna möjligheten att vara auteurer. Jag tror att det finns ett väldigt starkt samband mellan att en regissör filmatiserar sitt eget manus, och att den färdiga filmen verkligen uttrycker det regissören tycker och känner.
Enligt Perlenberg var 2005 års bästa svenska film Lars-Lennart Forsbergs Störst av allt. Varför?
– Därför att han visade att man kan göra film på egen hand utan Svenska Filminstitutet.
Ditt omdöme om filmen beror alltså på yttre produktionsfaktorer, snarare än själva filmen i sig?
– Absolut. Som filmare beundrar jag honom för att den blev av över huvud taget. För mig var den filmen viktig för att han inspirerade mig: du behöver inte filmkonsulenternas godkännande, utan du kan faktiskt göra det i alla fall.

Systemet med ett
Filmsverige som baseras på stöd, är enligt honom lika vackert som det är skadligt.
– Det finns ingen entreprenörsanda bland filmskapare och producenter i dag. Allting handlar om att man ska få in ansökningar till konsulenter, och så blir det likriktning för att få dem godkända.
Det bottnar i en avsaknad av regler som skulle underlätta för filmskapare – det borde finnas skatteavdrag för kultursponsring, som i USA. Hela deras independentscen bygger på det.
Han menar att problemet är att företagssponsring och produktplacering ses med oblida ögon i Sverige.
– Men det behöver inte vara fult om det görs på ett smakfullt sätt.
Du kan tänka dig att exponera varumärken i dina filmer?
– Om jag hade fått en halv miljon för att sätta en hel scen i en Saab, hade jag inte haft några moraliska problem med det – för då skulle jag få göra min film.

Vi kommer in på en annan
aspekt på temat om bristande initiativkraft som berör filmen – såväl som samhället utanför:
– Folk verkar inte så intresserade av problematisering – det är ju en stor skillnad på konflikt och problematisering, och jag tror att många svenska regissörer förväxlar de två begreppen. Konflikt kan ju vem som helst som känner sig uttråkad skapa, men det krävs en vilja att ifrågasätta för att kunna problematisera något.
Hur fungerar då ditt eget filmskapande?
– Att göra film är som att leva livet, och varje film som jag gör är en ny del av mitt liv, och då känner jag att det inte finns någon mening med att upprepa sig själv. Har man en dogmatisk syn på hur man ska göra film, behåller man samma förhållningssätt till samma sak om och om igen. Jag skulle aldrig kunna leva så.
Anders E Larsson
kultur@kvp.se
Anders E Larsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag