Det här duger inte

Publicerad
Uppdaterad
Ann Heberlein är precis så indignerad som en doktor i etik bör kunna vara. Den första upplagan av hennes bok ”Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar” sålde snabbt slut. ”Om du tror att du behöver höra att du duger som du är ska du inte läsa den här boken” står det i inledningen.
Heberlein slätar inte över, hon är less på rådande låt-gå-attityd och att personer sprider ondska genom att vara ansvarslösa. Boken skrevs på kort tid i affekt och Heberlein predikar självkritik och självkännedom för att nå självrespekt och ett gott samhälle.
Moralism, plikt-etik och ansvar är på väg mot en renässans och jag ser boken som ett bidrag i en växande debatt. Heberlein höjer ett manande finger och säger det här duger inte – och det har hon rätt i.

Efter uppgörelser med de kategoriska krafter som hävdat monopol på sanning och godhet, men verkat i förtryckets tjänst, har vi hamnat i ett tomrum där all moralism anses smaklös.
Nya dogmer råder; ingen ska känna skam, gott/ont existerar lika mycket hos alla, alla har alltid samma rättigheter – generella meningslösheter där varje subjektiv sanning är lika god som en annan och vi börjar inse att vi fått en ny arrogans i stället för den gamla.
Heberleins bok är mer bred än djup, men i sin vilja till förenkling – ordet självklart är bokens mest förekommande
– hugger hon sig själv i foten och blir motsägelsefull.

Såvitt jag förstår förordar Heberlein en position av mild etisk egoism som stöder sig på tankar om kontraktualism och reciprocitet; om du inte skadar mig så skadar inte jag dig, för det gynnar oss båda – en slags uppsträckt socialliberalism. Det är okej men otillräckligt. Det är förvisso beroende av tid och plats, men ansvar lönar sig ofta dåligt.
Lojalitet mot makt lönar sig bättre för den enskilde och då Heberlein stänger dörren för oegennyttan, för det gör hon, stjälper hon delvis sin strävan. Altruister beskriver hon som nyttiga idioter, antingen naiva eller hycklande.
     Om jag tänker kontraktualistiskt och beräknar hur varje ansvarstagande gynnar mig, då har jag tänkt en tanke för mycket och lämnat den moraliska sfären.
Människan är enfaldig och feg, men äger en välsignad förmåga till medlidande och jag tror att ett mer säkert ansvarstagande springer ur förmågan att identifiera sig med andras lidande. Den instrumentella etik Heberlein förlitar sig på är ohjälpligt skör även om hon själv tror motsatsen.
Frihet åt vargarna är död åt lammen. Samhällets ursprungliga och viktigaste funktion är att förhindra att vissa medlemmar skadar andra, och kanske är det radikalt, men jag anser att om ett samhälle inte prioriterar den principen har det inget existensberättigande.

Politiker lagstiftar sig till extrema förmåner och det är långt mer ansvarslöst än om någon skyller läraren för ett dåligt tentaresultat – ju mer makt, desto större skada vid underlåtenhet.
Men Heberlein tar inte upp politisk eller annan institutionell orättvisa. Menar hon att ansvar per definition är enskild?
Det är riv i Heberlein och även om jag har svårt att känna igen mig i den verklighet hon skildrar så gillar jag känslan av upprop för civilkurage som finns i boken, så skicka in moralisterna för guds skull, eller åtminstone för vår egen.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se







politisk eller annan institutionell orättvisa. Menar hon att ansvar per definition är enskild?
Det är riv i Heberlein och även om jag har svårt att känna igen mig i den verklighet hon skildrar så gillar jag känslan av upprop för civilkurage som finns i boken, så skicka in moralisterna för guds skull, eller åtminstone för vår egen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag