I en villa på Österbro i Köpenhamn håller djävulen hov. Det är performancegruppen SIGNA i samarbete med Teater Republique som under fyra veckor bjuder in gäster för att delta i en modern uppsättning av Pier Paolo Pasolinis horribla om än legendariska film Saló eller Sodoms 120 dagar.
Grymheten är total och förnedringen och föraktet ligger som en tjock dimma i hela huset. Knappt har jag hunnit in genom dörren innan jag möts av ett processionståg med en av husets herrar och två nakna pojkar som masturberar med varsin madonnastatyett. När de passerar faller alla flickor ner på knä och visar sina stjärtar för sin mästare.
Besökarna står handfallna och ingen protesterar. Vi har blivit väl instruerade om reglerna och vet vad som förväntas av oss.

Performanceakten Villa Saló bygger på Pasolinis film som utspelar sig i Mussolinis Italien. Fyra högt uppsatta fascister bosätter sig i ett vackert slott tillsammans med fyra prostituerade kvinnor, ett antal speciellt utvalda soldater och 18 livegna ungdomar.
Filmen som i sin tur bygger på Marquis de Sades bok Sodoms 120 dagar, består av en serie fruktansvärda scener, den ena vidrigare än den andra. De 18 ungdomarna, våldtas, förnedras, torteras och tvingas äta sin egen avföring innan de till slut blir avrättade på de mest avskyvärda sätt.
– Många kan inte förmå sig att se filmen. Den är fruktansvärt obehaglig och obeskrivligt kall, säger Signa Köstler, regissör och frontperson för projektet Villa Saló.

Filmen Saló gjordes 1975, samma år som Signa Köstler föddes. På grund av sin grymhet och avsaknad av mänsklig empati censurerades eller förbjöds den i de flesta länder. Sverige var ensamt om att visa den i sin helhet.
SIGNA och Teater Republique förflyttar oss från ett krigshärjat Italien till 2000-talets Danmark.
– När Pasolini gjorde sin film var det i ilska över växande masskonsumtion och brist på moral som bredde ut sig i västvärlden. Vad vi vill utforska är hur det är för oss som fötts in i denna värld där individen sedan länge varit ett objekt, säger Signa Köstler.
Likt filmen är performanceakten indelad i fyra kretsar som håller på dygnet runt i en vecka vardera. Först ut är The circle of Mania som följs av The circle of Shit, The circle of Tears och The circle of Blood.
Som gäst i Villa Saló är man välkommen tillbaka när som helst under perioden, för att följa utvecklingen i huset.
Allt eftersom kommer våldet att trappas upp, något som jag har svårt att föreställa mig efter att redan första dagen ha upplevt mänskligt lidande till den grad att det överträffar allt jag tidigare varit med om. Tortyr och sexuell förnedring är vardagsmat för husets unga invånare liksom saknaden av att själv få bestämma när man ska gå på toaletten eller sova.

Tanken bakom Villa Saló är att skapa rum för reflektion och uppmärksamma den ondska och grymhet som varje dag utspelar sig i vårt samhälle.
– Jag har alltid varit intresserad av hur människor reagerar i situationer där vi inte kan förlita oss på våra rutiner. Det är intressant att utforska the twilight zones där vi är drivna av passion, rädsla, åtrå och nyfikenhet, snarare än rationellt tänkande, säger Signa Köstler.
– Jag tror att samhället och dess värderingar kan förändras väldigt snabbt, liksom värdet av en människa i en annans ögon.

Sanna Hjalmarsson
kultur@kvp.se

Fotnot: KvP-kulturens medarbetare Malena Forsare kommer under spelperioden med en kommenterande granskning av Villa Saló.