Plötsligt började det dimpa ner ett och annat manus till mig på kulturredaktionen undertecknat Lasse Söderberg. Jag läste dem med nöje och glädje, men kände mig aningen konfunderad. Var det verkligen den Lasse Söderberg? Men han skrev ju sedan länge för en annan tidning i stan. Hade de breven skickats fel i ren distraktion?
Visst, vi hade setts här och var och bytt några ord då och då med varandra. Jag hade varit uppe hos honom vid Lilla torg, bland annat för att hämta bilder när vi skulle bevaka Poesidagarna. Poesigeneralen tyckte att vi inte bevakade dem tillräckligt mycket och jag parerade med att informationen inte alltid var den bästa. Och så käftade vi lite grann skämtsamt med varandra om saken.
Så möttes vi på stan och jag undrade hur det var med artiklarna.
- Jag har skickat dem till dig. Om du tar in dem förstås.
Jo, det ville jag gärna givetvis.
Under några år nu så har det kommit texter med mer eller mindre jämna mellanrum i allehanda ämnen och från olika platser där han har befunnit sig.
Sällan har jag gjort beställningar. Det skedde dock i fjor när det hade tillkännagivits att Vargas Llosa skulle tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Jag ringde honom rätt sent på kvällen och undrade om han kunde skriva åtminstone något kort om pristagaren som han ju hade mött ett antal gånger.
Jo, några rader skulle han väl alltid kunna knacka ner. Men först nästa dag.
- Nu ska jag sova och tänka på saken.
Nästa dag ringde min telefon tidigt på förmiddagen.
- Nu har jag tagit ett bad och funderat. Jag skulle kunna skriva om mina tre möten med honom.
Raderna växte och blev till ett uppslag på Kvällspostens kultursida. Rader som var bland de bästa som skrevs om förra årets Nobelpristagare.
Mest blir det samtal när vi stöter ihop på stan - precis som tidigare, Han kommer med älgkliv och är i mycket bilden av en evig yngling i såväl det yttre som det inre tycks det mig. Och så bubblar vi lite. Jag gläds när han antyder att han har något som jag snart ska erbjudas tillspalterna. Outtömlig på kunskap och passion för sina ämnen, tycks det mig.
På födelsedagen, ty i dag blir han 80 år, vilket förefaller otroligt, men så är det bara, befinner jag mig på annan ort och kan inte hylla jubilaren. Däremot kommer jag säkerligen att vandra ut till Solna kyrkogård för att besöka min pappas grav där. Och då passerar jag alltid graven där en annan färgstark, begåvad författare vilar tillsammans med sin hustru, nämligen Arthur Lundkvist. När jag stannar upp där ska jag sända en hälsning till jubilaren i Malmö.
En fågel kommer säkert att föra hälsningen vidare söderut till den färgstarke, lärde och entusiasmerande författaren i syd.
