Om detta med fredspriset till president Obama har sagts en del – men varför gav man det inte till Yoko Ono, konstnären och den professionella änkan? Hon stod ju för fred redan då John Lennon levde; han stod också för fred. De till och med låg för fred.
Vietnamkriget slutade omsider, och det var väl därför. Ingen skulle komma på att ge ett fredspris till fredsaktivisten och parkarbetaren Johan Jansson.
På grund av dagdrömmen. Vem har någonsin dagdrömt om att bli parkarbetare? I USA sägs att vem som helst kan bli president; ingen påpekar att vem som helst också kan bli arbetslös och bosatt i husvagn.
Dagdrömmar handlar inte om fred, utan om att bli fredspristagare. Nyliberalen som har arv att vänta dagdrömmer inte om att stå på gatan utan pengar och bostad och att fritt få konkurrera med alla andra. Den övervintrade maoisten drömmer inte om att efter en svensk kulturrevolution hänfört bli förvisad till tio år som toalettstädare i övre Norrland.
Mellanskiktets dagdröm består i att stå i talarstolar; inte att vara en i mängden, och bli talad till.
Pris ges till dagdrömmar, inte till verkligheter.

Carl Erland Andersson