Årslistan

Publicerad
Uppdaterad
1. Fredrik Ekelund
Alltid lika kul när en begåvad författare efter några plattare insatser kliver fram och gör sitt livs match. M/S Tiden, heter romanen.
2. Andrzej Tichy
Alltid lika kul när en hart när ny begåvad författare efter ingen plattmatch alls går in och styr och ställer. Fält, heter romanen.
3. Zlatan Ibrahimovic
Alltid lika kul när han går in och bestämmer vem som egentligen styr matchen. Inter, heter ena laget. Sverige det andra.
4. Sandra Stojiljkovic
Alltid lika kul när en ny stjärna tänds. Stojiljkovic räddar i Zlatans leende Hippscenen från en miserabel hemmaförlust.
5. Karin Lithman
Alltid lika kul när en kompletteringsspelare växer i rollen och i Jenny from Hörby förvandlar övriga inblandade till statister.    

JAN KARLSSON

1. Magnus Wallin på Galleri Magnus Åklundh i Malmö. Med en klinisk precision blottar han en ideologi som vi alla tyvärr är påverkade av. Ett förakt för svaghet, förklädd till vetenskap. Utställningen gav mig kalla kårar.
2. U-Turn
på Carlsberg Tap i Köpenhamn. Jag tror att många svenskar missade denna mångfacetterade och politiskt orienterade mönstring av internationell samtidskonst. De danska konstnärerna var skide bra! Inte minst John Körner med sina 16 stora, färgstarka antikrigsmålningar.
3. Jon Kessler
New York-konstnären kom på en hastig visit. Jag träffade honom och såg hans imponerande installation på Louisiana. En skoningslös kritik av George W Bushs krigiska utrikespolitik. Installationen var ett veritabelt termitbo av bilder och rörliga skulpturer som gjorde mig totalt förvirrad de första minuterna innan jag förstod hur allt hängde ihop och då blev jag ännu mer imponerad.
4. Att litteraturen blivit mer form- och språkorienterad betyder inte att den har blivit opolitisk. Det visar inte minst Fredrik Ekelund med sin nya stora roman m/s Tiden vilken utspelar sig på författarens balkong på Gamla Väster i Malmö. Författaren och hans gamla kompisar från tiden i hamnen sitter på en balkong äter, dricker och snackar oavbrutet en vacker sommarkväll. Tiden i stuven, vänstern, massinvandringen, strejkerna, tidens gång och liemannens skövlingar i vänkretsen är några av de ämnen som blandas och behandlas på ren malmöitiska.
5. Finanskrisen.
Har täppt till truten på nyliberalerna.

CONNY C-A MALMQVIST
1) Pelle Ossler
Albumet Ett brus (St4t/Warner) är utan tvekan det mest fokuserade och nerviga som Ossler hittills gjort. Inspelat som det är i klassiska Hansastudion i Berlin har Ossler hämtat inspiration från både en av Europas märkligaste städer och de skånska åkrarna. En mörk och majestätisk lyssning.
2) Serier
Två svenska serieskapare sticker ut allra mest under året. Joakim Pirinen har med efterlängtade storalbumet Döda Paret och deras ”Vänner” (Galago) åter visat vem som är de svenska seriernas nestor (möjligen i konkurrens med Ulf Lundkvist). Med albumet Krokodil-staden (Kartago) gör Knut Larsson en febrig och fantasirik serieberättelse utan ord. Tystnaden förstärker det maniska och symboliska. Vem behöver ord?
3) Poesi
Utan tvekan bäst var Bruno K. Öijers gästspel på Palladium i december där poeternas poet rockade och trollband från scenen. Även litteraturklubben Stanza har förgyllt under året med ett flertal lika välbesökta som givande klubbkvällar. Ida Börjels diktsamling Konsumentköplagen: juris lyrik (OEI Editör) gav mest i läsväg. Börjels ordvändningar mitt emellan konsumism och juridik är sinnrik, samtida och exceptionellt relevant poesi.
4) Serieutställningar
Både seriekollektivet C’est Bons utställning med Lilla Rödluvan som tema (på Panora) och Niklas Askers utställning av verk i gränslandet mellan tecknat och måleri (på Café
Selfmade/Bergsgatan 20) har under året visat både att de lokala tecknarförmågorna mår väldigt gott och att seriemediet (om nu någon trott något annat?) fungerar hur bra som helst även uppsatta som verk på väggar.
5) Per Svensson
Slutade som kulturchef för Expressen/GT/KvP och flyttade till Sydsvenskan för att skriva igen och mer, mycket mer! Högst välkommet för alla oss som fortfarande uppskattar fängslande idédriven journalistik. Per Svensson är en ypperlig stilist och en fröjd att läsa.

JOEL ERIKSSON

1. Konstmuseet Louisiana
fyller 50 år och chefen Paul Erik Tøjner firar jubileet med sin personlige favorit Per Kirkeby. Utställningen är magnifik, femtio års konstnärskap med fokus lagt vid de riktigt stora dukarna och dessutom ett rum som luktar skarpt av färsk färg. 70 år fyllda är Kirkeby fortfarande i högsta grad verksam och inte redo än för någon sammanfattning. Pågår till 25/1 – missa inte!
2. I kommunerna
som skryter mest om sitt konstnärliga klimat blåser vindarna snåla så snart den siste turisten kastat in badhandduken och åkt hem. På Galleri Valfisken i Simrishamn som tidigare haft öppet året om stänger man redan i september och öppnar inte förrän till påsk. Och av Kabusa Konsthall utanför Ystad som under snart ett decennium visat konst av hög klass året om blir det en outletbutik till sommaren.
3. Kvarstår i snålblåsten
gör Ystads konstmuseum med ett vitalt och varierat program även under vinterhalvåret. Inte minst ges här plats för den yngre konstnärsgenerationen i samlingsutställningar och på museets experimentscen Room Five. Minnesvärt från året var På plats mitt i det upplevda med bland annat Karin Mamma Andersson, Viktor Kopp och Astrid Svangren och storstilade Östersjöbiennalen Interface.
4. En annan tapper krigare
är Lilith Performance Studio som kämpar för att skapa rum för konsten utan givet hem. Teater, poesi eller bildkonst eller allting samtidigt? En som väl representerar performancekonstens gränslösa möjligheter är Malmöbaserade författaren / konstnären / artisten Leif Holmstrand som gästade studion i våras med sin lysande avskedsföreställning Cabaret Sally Rattenmann.
5. En annan kamp
som slutat i seger är den om Rooseums alltför länge slutna fasad. I höst blev det klart att det gamla gasverket återuppstår på nytt under Moderna Museets beskydd, med förre Dunkers-intendenten Magnus Jensner som chef. Äntligen, kan man kanske säga.
BOEL GERELL

1.Årets konstmuseum

finns inte. Jo, konsten finns ju men inte museet. Hur många fler skisser och förslag ska göras innan Malmö får sitt konstmuseum? Nu har Moderna museet lagt sig i vägen också – fysiskt, ekonomiskt och mentalt – genom att stjäla plats och pengar. Varför kunde inte Rooseum duga åt Malmö konstmuseum! Vem tror att ett eventuellt (någon gång, kanske, möjligen) konstmuseum får större utrymme än så?
2. Årets konsert
gav hela familjen och halva släkten Saxell – Jennifer och Michael, Tessa, Mattea och Maya, Kim Oxlund och Jim Papp – hemma i köket i Ystad. Sång till akustiska gitarrer (bland annat Emmylous gamla Martin), några egna kompositioner och en massa välkända låtar i spontana, personliga tolkningar. Snart dags för ett musikaliskt familjealbum?
3) Årets hårdkokta, mörka deckarförfattare
prisades inte – traditionsenligt – av Svenska Deckarakademin. Det hindrar inte att Carol O’Connell, Michael Connelly, James Crumley, Dennis Lehane, George Pelecanos, Ian Rankin, Jim Thompson, Jess Walters, Daniel Woodrell med flera skrivit några av de bästa kriminal- och spänningsromanerna som kom på svenska år 2008.
4) Årets skånska skiva
är albumet Tjo va’ de viftar! där så många skånska artister och musiker som fick plats i studion tolkar Malmö-låtar från början av 1900-talet. En historielektion om hur det var då och en svängfest med den musik som blivit Skånes egen, något slags latin-afro-reggae-schottis. I favoritspåret sjunger och rappar Timbuktu – som Skånska Lasse årgång 2008 - att han är ”så fasligt rysligt rädd för bolsjeviker...”
5) Årets skånska musik-dvd
gjordes av Bengt Andersson och Tomas Olsson. Om sakernas tillstånd följer Svenska Akademien (alltså rap- och reggaegruppen från Landskrona) på vägen mellan hem, replokal och scen, bitterhet och hopp, humor och allvar, livet vi lever och det vi borde leva. Proggen spelar och sjunger på 2000-talet! Bonus: extra dokumentär om gruppens ständige sekreterare, Sture (före detta Allén den yngre).

Bengt Eriksson
1. Skånes dansteater
goes Shechter
I höstens stora produktion Interference satte Skånes dansteater upp två verk, varav ett, Berlin av israelen Hofesh Shechter, visade publiken vart skåpet ska stå (för att använda en ovanligt statisk metafor för rörelse). Pulserande storstadsgroove med underbar fysik, som lyfte både ensemble och publik.

2. Djupt om yta
Som recensent kan man ibland ångra sig. Det gjorde jag efter Teater Insites superba föreställning Alltings yta av Neil LaBute i höstas. Inte för att jag inte var positiv, men jag kunde allt jublat högre. Intelligent, tankeväckande och vackert iscensatt. Det vassaste jag har sett på en ung Malmöscen på länge.

3. Unga Skillinge
Mer knivskarp teater: Jens Peter Karlsson är en ung dramatiker som dyker upp här och där i det sydsvenska teaterlivet. På Skillinge Teater gjorde han i somras en parafras på Ibsens Lille Eyolf, tillsammans med fyra elever från teaterhögskolan. Utmanande och trogen Ibsen på en och samma gång. Och strålande löftesrikt på alla håll.

4. Chefsduon på Malmö stadsteater
Den första riktiga säsongen på Malmö stadsteater med Petra Brylander och Jesper Larsson som chefer. Flera föreställningar blev viktiga brännpunkter mitt i vår tid och visade att teater i en hyfsat konventionell mening fortfarande spelar… hm, roll.

5. Jesus
...kan man ju inte komma förbi så här års. I Ronny Danielssons helgjutna show på Malmö Opera är det inte bara rockstjärnan Salo som lyser, utan en ensemble som sjunger och agerar med magen. Inte en död minut här, även om dramats upplösning slutar andlöst. Jubelton!

MALENA FORSARE

1. Hamletscenen i Helsingör
Här förvandlade polska Teatr Biuro Podrózy (Macbeth) och litauiska OKT/Vilnius City Theatre (Romeo och Julia) i somras Kronborg Slot till en vital tummelplats för dramatisk dynamik och magi.

2. Gunnel Lindblom
med sin uppsättning av Strindbergs borgerliga passionsdrama Påsk på Det Kongelige Teater var en sublimt estetiserad och formmässigt stram uppvisning i fullfjädrad regikonst.

3. Att trollbinda
såväl barn som vuxna hör inte till teatervärldens enklaste konststycken. Men regissören Anette Norberg lyckas i sin bearbetade uppsättning av Philip Pullmans Fyrverkerimakarens dotter på Helsingborgs Stadsteater förföra hela salongen med hjälp av raffinerade scenbilder och ett gott driv i berättandet.

4. Ibsen och Östergren
Äntligen en enhetlig svensk språkdräkt till Ibsens tolv främsta skådespel. Klas Östergren har i Pjäser I-II med lyhörd tonträff fångat världsdramatikerns polyfona särdrag, från Samhällets stöttor till När vi döda vaknar.

5. Svenska Akademien
fick in en odiskutabel fullträff i år. Le Clézios litteratur är precis så vidsträckt som man kan förvänta sig av en Nobelpristagare. Det första riktigt helgjutna namnet sedan Imre Kertész (2002).
MARTIN LAGERHOLM

1. Max Seidenfaden
fortsätter oförtrutet att visa modern glaskonst under jord i de gamla vattencisternerna vid Zoo i Köpenhamn. Fukten rinner över väggarna och det står alltid vatten på golvet. Det är inte helt angenämt men förstärker också intrycket av illuminerat konstglas. Medan det hundratal antika sandstensskulpturer som fraktats dit vakar över Nordens lokalmässigt mest egensinniga museum.

2. Dansk Design Center
fortsätter att satsa stort på inhemsk formgivning, uppbackade av landets officiella designpolitik – och en allians mellan kultur och näringsliv. Den dag vi får något liknande i Sverige lovar jag att svepa en sexa mellanmjölk.

3. Kulturen i Lund
visade lagom till Olympiaden en stor Kinautställning, som till och med innehöll några kritiska uttalanden om Folkrepubliken. Det var snyggt och belärande. Att kineserna fick stå värd för fredlig lek och tävlan legitimerar dock förtryckarstaten.

4. I Simrishamn
kan man numera se klassiska bilar sedan ett par privatpersoner köpt samlingen på Skokloster och öppnat Autoseum. Det är ett lyft för sillastan, vars politiker helst skär bort allt som luktar kultur i budgeten. Den lilla fina konsthallen håller numera halvårsstängt, och när en skulptur av Börje Lindberg invigdes på Hamnplan så var det en donation.

5. Dagens Nyheter
har ofta egenheten att uppfinna städer i Afghanistan och Pakistan. Som när man i juni rapporterade från ”staden Bara en halv mil väster om Peshawar”. Det är synd om Rikstidningen som inte ens äger en kartbok! Ty i så fall hade man vetat att Bara ligger i Skåne. Samt i Indien, Centralafrikanska republiken, Mali, Moluckerna, Nigeria och Sudan.
    C-J CHARPENTIER
1. Döden och flickan
Totalkonstverk tvinnat runt Ariel Dorfmans libretto och Jonas Forssells tonsättning. En ångande nyskriven opera som rymmer varenda nyans av musikdramatikens möjligheter – iscensättningsdjup, kompositionsskönhet, existensvidd, framförandekraft.
2. Jay
Francis X Pasions långfilmsdebut är en perfekt balanserad attack på reality tv-formatets bedrägliga skildring av ”verkligheten”. Frågor om genuinitet och privatliv lyfts intelligent fram: Varför förvandlas en enskild människas sorg till allas egendom med hänvisning till ”allmänintresset”?
3. Import Export
Ulrich Seidls film attackerar omvärldens råa dis. Ett exempel: den österrikiske fadern som låter sin förnedringsmentalitet gå i arv, när han inför sonen tvingar en prostituerad icke-tysktalande flicka att göra konster som en hund.
4. Maria Larssons eviga ögonblick
Jan Troell med synen full av skuggor och ljus, som sedan ställs samman till hans bästa film sedan Il Capitano. Golden globe-nomineringen kommer nog att förvandlas till vinst.
5. Sweeney Todd
Till sist satte Tim Burton kniven i Sweeney Todd, den blodige barberaren från London. Fixstjärna är Stephen Sondheims självlysande musik och Burton låter den flyta utmed rubinröda bildfloder.    
ANDERS E LARSSON

1. Death and the Maiden
på Malmö Opera. Ett makalöst scenkonstverk om privata trauman och ett splittrat folks svårigheter att försonas med sin historia. Uppsättningen var i alla avseenden en konstnärlig fullträff och stärker Malmö Operas profil inom samtids-opera.
2. Det Kongelige Teaters
nya Skuespilhus. En toppmodern nationalteater ett stenkast från Malmö. Året bjöd på högklassig nordisk scenkonst och ny dramatik. Det Kongeliges välgenomtänkta, frikostiga gästspelspolitik skapar också nära band med nyskapande teater framför allt i Tyskland.
3. Joel Pommerat
fransk teaterman, gjorde 2008 flera uppsättningar med sin grupp Compagnie Louis Brouillard. Med en unik scenpoesi av ljud, bild och stiliserat skådespeleri gestaltar Pommerat den moderna människans skörhet och främlingskap i ett bullrigt, prestationsinriktat samhälle.
4. Tropical Summer
av Staffan Göthe, Teaterhögskolan i Malmö. Helgjuten elevuppsättning där Göthe bakade ihop tre pjäser till en. Organiskt, lekfullt och lyhört ensemblespel med Staffan Göthes oemotståndliga särlingar på jakt efter livets mening.
5, Operabio
från Metropolitan i Tomelilla. Det är en alldeles särskild känsla att gå på The Met i en liten svensk landsort, applådera dirigenten, dricka mousserande i pausen… Precis som Kungliga Operans Ringen på tv är detta ett bra steg mot demokratisering av operakonsten!

Theresa Benér
1. Lars Norén
Ju större de är desto tyngre faller de. Det var Cassius Clays devis, sedermera Muhammed Ali. Gäller detta inte i hög grad Lars Norén? Ni minns att han i våras gav ut en dagbok bland annat innefattande hans flirt med nazismen. Ett platt fall efter att ha fyllt kultursidorna under några hetsiga dagar. Som hans samtidsdramatik vilken för de ännu inte initierade – om tio år är den där fascistslickaren förgäten. I stället rekommenderas dagboksälskarna, diariefilerna, de på svenska utkomna sista delarna av Kafkas dagbok. Längre bort från en dagslända kan man knappast komma.
2. P O Enquist
En annan stor man, P O Enquist har bekänt sin dryckenskap så till den milda grad att varje rad spillt över i trycksvärta i alla mediala sammanhang. För den som orkar inleda sin entusiasmerande läsning blir kanske déjà vu-upplevelsen för stark. Så stark att man inte orkar insupa flaskandligheten.
3. Crister Enander
Crister Enanders Grand tour, hans bildningsresa söderöver, får mig trollbunden. Enbart anklagelsen för vänskapskorruption kan hålla tillbaka min entusiasm.
4. Julnatten och chanukanatten
tillbringade jag bortom rökelse och Gudsbetygelser och öppnade mig för Bruno K. Öijer, hans Svart som silver, där sorg är sanning och riksdagshuset står ”som ett grått meningslöst damm, i en sky av lögn”.
Salomon Schulman

Såhär lite senare på året och i livet verkar mycket av det nya tunt, i förhållande till det stora man varit med om tidigare, klassikerna till exempel. Men de kan ju komma i nya fräscha utgåvor!
1. Det gäller
för tidernas läsning som i mitt fall är Fernando Pessoas Orons Bok, nu i bunden upplaga på det lilla tappra förlaget Pontes. 420 numrerade anteckningar som var och en innehåller minst ett guldkorn, tankemässigt, stilistiskt, och som iakttagelse. Smaka på den: ”Om hjärtat kunde tänka skulle det stanna”.
2. La parte dell’angelo,
änglastämman, hörde jag fyra gamla olivodlare sjunga fram i vår italienska by på Allhelgona. Vill man ha den i konstform finns spår 14 i Cecilia Bartolis och Marc Minkowskis utgåva av Opera proibita, de förbjudna operorna, på Decca.
3. Årets film
är den visuelle trädgårdsmästaren Mikael Kristerssons Ljusår som inleds med den längsta kameraåkningen sen Linné, åtta min utan klipp i hans egen örtagård i Skanör!
4. I teatersalongen
njöt jag barnsligt ohejdat av Dennis & Dennis (Magnusson-Sandin) nya familjeföreställning Zlatans leende, en smällkaramell för alla åldrar. Det är faktiskt i Malmö som den mörka samtiden fångas bakom komedins och spektaklets clownansikte.
5. Den femte kulturen
för mig är vad som på franska kallas le patrimoine, kulturarvet, det som står kvar när vi dagit vidare. Alltså miljön som helhet, byggnaderna, parkerna, kajerna. Vad kan i detta land slå en stilla fotvandring längs Sundet genom 100 år av arkitektur, från Turning Torso till Ribersborgs Kallbadhus?
Carl Henrik Svenstedt

1. Maria Larsson
Det var omöjligt att hålla gråten tillbaka när jag såg Galleri Formats utställning ”Eviga ögonblick” - en katarsis jag tänker bära med mig. I Maria Larssons arbete syns essensen av den fotografiska bildens storslagenhet, det heliga i att skildra sitt eget liv. Hell Makarna Troell och Galleri Formats Jonna Söderberg för att ha öppnat en bit av Marias tillvaro.
2. Lars Tunbjörk
Bildserien Vinter som visades på Fotografins Rum är ett mästerverk. Tunbjörk släpper taget och ur det stiger något sublimt om människans villkor. Fulblixtens mästare och de meningslösa detaljernas utpekare - Tunbjörk fick Scanpix Stora Fotopris för Vinter, en av de bästa fotoserier jag sett i hela mitt liv.
3. Yngve Rådberg
Rådbergs tolv målningar under namnet Bokslut ställdes ut på Dunkers Kulturhus. Hans säregna öga för filmiskt sceneri och inlevelse för mänskligt tvivel överröstar viskande en massa skrik.
4. Flickr The Commons
Fotografins allmänning. Flertalet amerikanska institutioner tillgängliggör sina bildarkiv via The Commons och jag har flera gånger förlorat mig i denna bildskatt på nätet. Snälla alla svenska företag, muséer och myndigheter, kan inte ni göra detsamma?
5. Internet
Har ni hört talas om det? Det här året insåg jag plötsligt att vi bara är i början av den revolution som nätet kommer att innebära. Kanske är jag naiv och överdrivet entusiastisk men jag tror att internet kommer att vigda demokratin och ge möjligheter till kommunikation och handling vi ännu inte vet något om.
Jenny Maria Nilsson

1. Death and the Maiden

Opera av Jonas Forssell på Malmö-operan. Musikdramatiskt helhetsgrepp på de svåraste moralfrågorna - inte minst tack vare sopranen Erika Sunnegårdh.
2. Ingen anledning till panik
Visst borrar de Citytunneln vid Norra Vallgatan. Men det är Varieté Barbes som hittar nya vägar till fantasin.
3. Freddy Kempf
Rachmaninovs tredje pianokonsert med Malmö Symfoniorkester. En glimt av stora världen. En solist som inte måste bevisa att han är stor.
4. Nyrenoverad orgel
i St Johanneskyrkan i Malmö. Ett panorama av klanger, ner till myllernivå. Må detta fantastiska instrument utnyttjas till mer än koraler.
5. La Traviata
på Malmöoperan. Italiensk opera ska kännas. Sopranen Kelly Kaduce lyfte premiären med höjdtoner som tog andan ur publiken och ett viktlöst pianissimo som ytterligare ökade på föreställningens musikaliska tyngd.
Matti Edén

1. Stig Claesson
tog sin keps och lämnade oss i början av året. Saknad, förstås.
2. Jan Troell
Den lågmälde store filmregissören återkom med ännu ett mästerverk i form av Maria Larssons eviga ögonblick.
4. P O Enquist
Gammal är äldst, men framförallt bäst, när det gäller 2008 års bok, Ett annat liv. Väl värd sin August.
5. Kajsa Giertz
Förtjänstfull Thalia-pristagare (Kvällspostens pris till ”årets bäst scenprestation i Skåneland”) med hundraprocentigt genomtänkta familjeföreställningen Snövit på Hipp i Malmö.
6. Teatrarna
växlade mellan djärva satsningar, säkra kort och rena självmordsprojekt. Vi gläds när vi får se teaterchef Brylander på scenen (även om hon också står för ett bra jobb i kulisserna) och hoppas att (avgående) kollegan Stangertz i Helsingborg snart ska må tillräckligt bra för att göra sammaledes.
7. Biografläget
känns fortfarande oroande sedan Astoria Cinemas liksom Triangelfilm förvandlades till spillror.
8. Rooseum
i Malmö väcktes till liv efter en alltför lång Törnrosasömn för att bli Moderna Museets filial. Kan bli hur bra som helst - men också fiasko. Allt hänger på hur samarbetet mellan Magnus Jensner i Malmö och Lars Nittve i Stockholm kommer att fungera. En sak är dock klar: i folkmun kommer filialen även i framtiden att heta Rooseum, det kan jag sätta en äkta Picasso på – om jag hade någon.
9. Politikerna
i Ystad och Helsingborg fortsatte att sjabbla och mobba bort dugligt folk inom kulturvärlden och därmed riskera minskad publik. Så oerhört korkat.
10. Konflikt
i P1 på lördagarna är fortfarande det definitivt bästa programmet i etern för dem som intresserar sig för sin omvärld. Alllra bäst i det begåvade gänget är Randi Mossiger Norheim.
11. Seinfeld
Oöverträffad tv-underhållning om – ingenting.
12. Möllans ost
En av de få delikatessaffärerna i Malmö av internationell klass. Peter Mårtenssons välfyllda affär i hörnet av Möllevångstorget och Bergsgatan slår ut åtskilliga av samma slag i ostlandet Frankrike.
13. Bistro La Couronne
i Malmö. Kan närapå ersätta en hel Frankrikeresa.
14. Café Nesta, Solde, Hollandia
i Malmö. Kafé- och kaffekultur, på skilda sätt, men alla tre överträffar stereotyperna i branschen med råge.
15. Kevin
Alumaförsäljare vid Triangeln, och alla hans kolleger runtom i Malmö och annorstädes. Den innehållsrika månadstidningen de säljer kostar bara 30 kronor. Väl använda pengar!
16. Malmö – Ljusets stad
Och då är det inte de onödiga bränderna på Rosengård som åsyftas, utan ljussättningen vid Gustav Adolfs torg med omnejd. Värmande i vinterrusket.
GOTT NYTT ÅR!
Stephan Linnér

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag