Det senaste numret av Aorta –  en journal för retrogardismen, en delvis nyromantisk rörelse – är det sista som görs
i Lund av redaktör David Almer. Nu återgår redaktörskapet till Carl Forsberg i Göteborg.
Almer skriver inledningsvis att ordet retrogardism är mer aktuellt än någonsin, men beklagar att det förknippas med ”en allmänt nostalgisk kulturkonservatism”. En sådan tolkning är sannerligen en missuppfattning.
Tradition & Radikalism är utgåvans tema och ordet jag tänker på vid läsning är integritet. Det låter möjligen flummigt men här finns en självkänsla då det gäller att hålla uppe begåvning och skönhet, att visa sådan från andra tider och upptäcka den som finns nu.
Aorta har allt jag vill ha; omsorgsfullt översatt poesi, vibrerande tragedi som i den sista intervjun med Pasolini och en retrogardistisk enkät som får mig att tro att nyromantiken förvandlas och är på väg mot en ny storhetstid. 
”Av evig art är jordens poesi, men blir den förvissad om sin död så väljer den en säker farkost och glider utan åror bort” heter det i en dikt av Olga Sedakova. Aorta verkar för att poesin ska trivas här hos oss.
Jenny Maria Nilsson