Det är en dramatisk dag i morgon. Inte så dramatisk, kanske, som en solförmörkelse, men en nedsläckning med konsekvenser är vad det handlar om. Dansk tv, kanalerna DR1 och DR2 - tar ett skutt in i modern komprimeringsteknik, mpeg4, och dessutom krypteras TV2-kanalen. Många tittare i Skåne och Danmark blir utan bild och ljud, om man inte har korrekt tv eller box.
Det är långt till
Tour de France i juli, tänker jag, men varför är TV2 krypterad? Det är ju den kanalen som brukar ägna hela dagarna under tre sommarveckor åt hänförande bilder av hundratalet cyklister på väg genom det franska landskapet. Slätterna, de mjuka kullarna, de brutala bergsklättringarna och de svindlande, livsfarliga nedfärderna. Den upplevelsen vill man inte undvara!
Återigen kommer man att skuffas framåt i livet av pigga elektronikingenjörer, till teknikförsäljare och nytt bläddrande i manualer! Dansk tv kan man ju inte vara utan, den har varit en stadig vän genom åren. På 60-talet gladdes familjen åt balettsändningarna från
Det Kongelige Teater, skruvade ner ljudet, lade på Beatles-plattor och förundrades över hur väl musiken stämde med dansarnas rörelser.
Från Malmö-TV, där jag arbetade, for vi över till Köpenhamn och förvånades över DR:s personalkantin där det dignade av smörrebröd, gammeldansk och vinflaskor. Så såg det inte ut i matsalen i Malmö. Diskussionerna om nationalkaraktärer har pågått genom åren.
Det är klart att danskarna var roliga. Victor Borge. Jesper Klein. Och Dirch Passer, med ett storslaget vanvett. Kolla honom gärna som Trollkarl på
YouTube: Cirkusrevyn 1969! Året därpå hade vi och danska dramaavdelningen ett samarbete.
Jag regisserade en roadmovie på ett manuskript av Klaus Rifbjerg som handlade om ett danskt och ett svenskt par som bilade genom Europa under en månad. Nationalkaraktärerna testades hårt.
Den danska dramaavdelningen var gott i gång. Efter
Matador - första avsnittet kom 1978 och serien fortsatte i 27 timmar - var ingenting sig likt i nordisk tv. Det var en så gigantisk framgång att alla insåg potentialen i en riktigt bra dramaserie.
Hverdagshistorie 1929-1947 kallades serien. Lise Nörgaard var författaren och Erik Balling regissör. Han var också mannen bakom
Olsenbanden, elegant komik som blev
Jönssonligan i Sverige.
Författarna fanns, och regissörerna, det är bara att räkna upp alla spännande och välgjorda berättelser som vi har haft glädjen att se under åren. Och höra. Tittare som har haft bekymmer med danskan har ofta väntat tills de visas på svensk tv, med textning.
Taxa, Rejseholdet, Ole Bornedals fantastiska roadmovie
Charlot och Charlotte, Krönikan, om tv:s barndom, kärlek och politik, i Matadors anda.
Brottet. Berättelser som har fått tid och omsorg att utvecklas till levande verklighet.
Och så snillena.
Per Fly gick ut danska Filmskolan 1993 och skapade de starka filmerna
Bänken, Arvet och
Dråbet innan han gjorde den mästerliga, djuppejlande tv-serien Forestillinger 2007. En annan filmskoleelev, Lars von Trier, vände upp och ner på filmtraditionerna om ljussättning, klippning och kontinuitet i
Riget. Där Järegård stod på sjukhustaket och längtade hem till Sverige. Danskjävlar!
Jörgen Leth. Poet, världsman och filmare. Det finns ett berömt cykellopp,
Paris-Roubaix, som går över kullersten och lera. Jörgen Leth har gjort en storartad dokumentärfilm om loppet,
En forårsdag i Helvede. Motorcyklar, 20 fotografer, helikopter, så som vi är vana att se Tour de France.
Jörgen Leth är passionerad, och det är en av anledningarna till att han var oumbärlig som kommentator till Tour de France i TV2, ända tills han i sin självbiografi 2005 berättade att han låg med den 17-åriga dottern till kokerskan i hans hus på Haiti. Han blev varg i veum i Danmark och avskedades som kommentator. Några år. Nu är han tillbaka som kommentator i loppet. Här är en av hans sportsdigter. Den handlar om ett cykellopp.
Nu er det på höje tid
jeg må se att komme afsted
bakkerne har ikke tålmodighed.
jeg ser de mange tegn
mendene har inadvendte öjne
jag ser mig selv på spring
jeg reser mig i sadlen
ser mig om for sidste gang
jeg hörer feltets hjerte slå.
Jan Hemmel
kultur@kvp.se
