Det har sagts så mycket klokt om misslyckande. Om du går ut på nätet kan du läsa kloka saker som "Att misslyckas är helt enkelt en möjlighet att få börja om igen, men intelligentare den här gången", och om det är Henry Ford som säger så, ja då tror jag på honom.

Det tog 12 år av otaliga misslyckanden innan T-Forden introducerades. Ett par år senare rullade det fullt av svarta bilar lackerade med snabbtorkande japansk färg på andra sidan Atlanten. Han hade förlorat finansiärer, blivit lurad och lurats tillbaka. Men han hade också blivit blivit god vän med flera kloka och kunniga människor. Han jobbade med både Thomas Edison och John Harvey Kellogg. Det verkar vara en grundförutsättning för att lyckas. Att ta hjälp av kunniga människor.

När jag läser om misslyckanden blir jag helt peppad och vill inget annat än ut och misslyckas. Det är ju så bra!

I veckan hölls ett seminarium på MINC i Malmö - En hyllning till misslyckanden. Det var fullsatt. Det är tydligen ett ämne som engagerar. Misstag och misslyckande. Ett vanligt misstag som ofta följs av ett misslyckande är att man inte lyssnar till varningsklockorna eller att det kommer prestige in i bilden. Men jag tror att det är mycket mer grundläggande än så. Går du in i ett projekt och lägger ner din själ, ja du hör själv. Din själ. Ditt innersta väsen. Du. Det är vad du slänger in i projektet. Lägg till en ohygglig massa tid och pengar. Människor som har investerat och människor som är beroende av dig. Inte fan lägger du ner. Det strider mot allt vad människan står för. Vi är där vi är i dag för att vi drivs framåt. Vi lägger oss inte ner förrän någon knuffar omkull oss och håller oss kvar på marken.

Många som drar i gång projekt får ofta höra, vad modig du är! - "Ah så du har sagt upp din fasta tjänst för att utveckla ett adresshanteringsprogram som kopplar samman alla människor på jorden utan att ha någon som helst aning om hur man gör? Men gud så modigt!"

Men det icke-entreprenören egentligen säger då är, är du helt dum i huvudet? Har du sagt upp en fast tjänst för en helt oprövad idé? Tänk om du misslyckas?

Entreprenören säger: Ja , men tänk om jag lyckas? Tänk om jag förändrar välden?

Anna Haupt som är en av uppfinnarna bakom den osynliga cykelhjälmen "Hövding" berättade om hundratals insinueringar om att de inte skulle lyckas. De hade en idé. De hade en målgrupp. Nu skulle de bara göra hjälmen. Idén var briljant. Första gången jag läste om projektet blev jag lyrisk. Jag har följt utveckling och sett hur hjälmen sakta men säkert tagit form. Anna ser inget steg i processen som ett misslyckande utan som en del av utvecklingen. Men det beror så klart på att visionen i dag är verklighet. Den har redan räddat livet på en flicka i Berlin. Om visionen inte fullbordas betraktas det däremot som ett misslyckande i vårt succésamhälle. Vägen är ingenting. Målet är allt.

Vissa misslyckanden kategoriseras som glamourösa. Som när Jamaica anmälde sig till OS i Calgary, i disciplinen bobsleigh. De hamnade på en jumboplats och alla skrattade.

Men sex år senare i Lillehammer placerade de sig bättre än både USA och Ryssland - men det minns vi inte. Det är roligare att prata om ett misslyckande.

De vanligaste misslyckandena känner vi igen för att vi säger, förlåt och ursäkta hela tiden. Hur många gånger om dagen ber du om ursäkt för små misstag? De flesta gångerna är det helt onödiga.

Var inte rädd och undvik inte misslyckandet. Det innebär bara att du är ett steg närmre framgång. För egen del är det slut med ursäkterna när jag missar en serve. Nästa gång sitter den... ja , eller nästa igen.