På inflyttningsfesten förra helgen dök "Bucket list" upp som ett av samtalsämnena. En biverkning av den otroligt roliga serien om Karl Pilkingtons äventyr i "En idiot på resa". Har du missat det så handlar det om att Karl, som nästan har en fientligt inställning till sådant som andra bara tycker är kul och spännande, får resa jorden runt och testa på en massa äventyr som gemene man har på sin saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista.
Hela Bucket list-fenomenet är som gjort för Facebook-generationen.
Här får vi en möjlighet att berätta om oss själva och om hur vi vill bli uppfattade av vår omgivning på ett enkelt sätt. Jag vill göra en massa saker som alla andra också vill göra, alltså är jag - vi människor är väldigt lika varandra.
Det är inte konstigt att jättemånga vill simma med delfiner och inte alls lika många vill äta korv tills de spyr. Det räcker inte bara med att vara en människa, du måste definiera dig själv genom saker du gör och saker du vill uppleva.
Men ärligt? Vill du verkligen simma med delfiner? Varför gör du då inte det? Spara lite pengar. Boka en resa. Hur svårt kan det vara om du nu verkligen vill? Ring Kolmården och dra en snyftig historia så kan jag garantera att du kan bocka av det ganska snabbt. Tror egentligen inte att vi är så intresserade av de här listorna, men eftersom alla andra verkar ha en så får man krafsa ihop en. Det är nog därför alla listor ser ungefär likadana ut. Vi har bara snott från någon annans. Någonstans finns originallistan som troligtvis skrevs av en 14-årig kille. Nej inte 14... han var 11. Annars hade den nog innehållit lite andra saker också.
Som tur är låter sig motreaktionerna inte vänta på sig.
Jag hoppas att du läste om Mr Awesome som har hundratusen besökare på sin sajt varje dag. Hans lista handlar inte om att göra kostsamma resor som resulterar i adrenalinkickar på Nya Zeeland. Hans lista började som terapi. Han behövde göra sig själv glad.
Det hade faktiskt lika gärna kunnat vara du som startade den här sidan, för du vet precis vad det handlar om. Små underverk i vardagen. Du kanske är för stressad för att lägga märke till dem men när du blir påmind så ler du och nickar igenkännande. Jag är övertygad om att de är en del av meningen med livet. Att ha medvind en måndag morgon när du cyklar till jobbet. Att gulan blir perfekt krämig när du kokar ett ägg. När du råkar hitta en mogen avocado i affären. Du funderar på om det är lönt att ens gå fram och känna på den eftersom du ändå vet att den kommer att vara stenhård, men hoppet är det sista som överger människan och du går fram och då plötsligt händer det. Perfekt!
Du vill egentligen skratta, dansa runt och höja den lilla frukten upp mot skyn mot någon högre makt för att tacka, men du lägger bara ner den i korgen och går vidare men med ett litet leende på läpparna.
Livet blev för en liten stund lite bättre. Om vi är uppmärksamma så dyker de här stunderna upp ganska ofta.
Det kan, som Niel, skaparen av bloggen skriver, vara att ta ett varv på kontorsstolen eller att känna sina partner le när man kysser henne, honom eller hen. Vi behöver de här små stunderna.
Visst du kan simma med delfiner en dag, men de andra trehundrasextiofyra dagarna då? Jag har ingen lista på saker jag ska göra innan jag dör. Jag är fullt upptagen med att samla dagliga stunder. Och om jag skulle skriva ner vad jag vill göra innan jag dör så blir listan ändå inte särskilt lång. Det blir inte ens en lista faktiskt. Den består bara av ett enda litet ord - "Allt".
