Alltid samma sak. Den trevliga känslan vid bordet avbryts i samma sekund som notan hamnar på bordet. Hos mig har det känts lite jobbigt ända sedan vi bad om notan faktiskt. Dags för diskussionen om dricks igen. Någon vägrar av princip och jag som bara tycker att det är en jobbig situation ger lite för mycket i ren panik.
Och hur gör man på världens bästa restaurang? Förra veckan var vi ett sällskap som var på Noma i Köpenhamn. Vi blev osäkra. Ger man dricks eller är det en förolämpning? Ska man ge tio procent på notan som gick på 3500 per person? Det blir ju oxå lite konstigt.
Jag la hundrafemtio danska och vet inte om personalen fortfarande drar svenskskämt om mig i köket eller inte.
När jag var i New York förra månaden så låg hela dricksfrågan som ett stort grått moln ovanför mitt huvud. Man vill ju inte göra fel. Hade hört skräckberättelser om utskällningar och jag ville absolut inte uppfattas som snål eller förolämpa någon så jag strösslade med drickspengar. Hade det hängt en drickskopp vid trafikljusen hade jag slängt i en dollar varje gång det slog över till grönt!
Jag gillar inte alls tanken på att lönerna är så låga att det måste till dricks för att personalen ska få det att gå ihop. Att vi som köper tjänster även ska betala personalen så att arbetsgivaren slipper. Jag vill inte ha det ansvaret. Jag vill bara ha en kaffe och vill inte avstå från att köpa bara för att jag inte har tillräckligt med växel att lägga i drickskoppen.
Paula Mulinari har just har dragit i gång ett forskningsprojekt om dricks och i dag håller hon ett seminarium på Malmö Högskola. Det finns så mycket som är jobbigt med dricks. Det känns väldigt omodernt att man ska ge en extra avgift för matens kvalitet och personalens bemötande. Vad är bra service egentligen? Vad avgör vad som är över förväntan? Ska jag inte förvänta mig god mat och hygglig service. Enligt Paula Mulinari ger män generöst med dricks till kvinnor som ler mycket eller tar i dem. Det uppfattar de tydligen som bra service.
För mig handlar dricks bara om känslor och har egentligen ingenting med ekonomi att göra. Det påverkar inte min ekonomi negativt om jag lägger en femtiolapp i dricks eller inte. Varför ger jag då dricks. För att man ska. Jag vill visa att jag är nöjd. Att jag är generös. Att jag uppskattar servicen och maten. Jag vill att de tycker att jag är en schysst gäst. Jag tror väl egentligen inte att de som serverar är beroende av min dricks för att få ekonomin att gå ihop. Men det ger en olustkänsla att jag ska avgöra om de är värda lite extra pengar eller inte. Det känns lika olustigt när jag tänker på ursprungsinnebörden av dricks. Att man ger en slant till den som är fattigare för utfärd tjänst. En maktaspekt som jag ogillar.
Det blev alltid jobbiga diskussioner mellan mig om mitt ex när det var dags att betala notan. Han tyckte att jag var överdrivet generös och jag tyckte att han var oförskämt snål. Han avrundade i och för sig uppåt men det kunde innebära en dricks på sex kronor.
Kanske är det så att kvinnor är mer dricksbenägna än män. Är det i så fall för att vi känner ett ansvar eller för att vi vill bli gillade? Vem vill vara den snåla bitchen på bord tre?
Jag har i alla fall slutat att ge dricks när jag är missnöjd. Är maten dålig och personalen ointresserad och ouppmärksam ger jag inte en spänn, men helt ärligt så känns inte det riktigt bra heller. Då känns det som att jag straffar dem. Det ska bli intressant att se vad forskningsprojektet visar. Men jag vet redan att det hade blivit mycket trevligare om dricksdiskussionen efter middagen aldrig mer dök upp.
