Häromdagen när jag åkte förbi Toftanäs och såg alla byggvaruhus blev jag sorgsen. Först kunde jag inte alls förstå varför den känslan dök upp, men alla möjligheter att bygga ut, bygga till och bygga ännu lite till fick mig att tänka på döden.

Det är aldrig tillräckligt. Vi blir aldrig nöjda. Inte förrän vi dör tar kampen om störst trädäck slut. Och hur du dör är helt upp till dig. Det beror på hur mycket individuellt ansvar du tar under tiden du lever. Du har väl fyllt i det Vita Arkivet så att gästerna får höra just din favoritversion av "Halleluja" på din begravning. Det individuella ansvaret eller som det lite mer säljbart kallas, den individuella friheten känns mer och mer osympatiskt. Allt kan vi göra. Det är bara helt upp till dig. Ett samhälle som bombarderar sina medborgare med det budskapet får oxå räkna med några negativa bieffekter.

När jaget blir viktigare än allt annat så skapas en likgiltighet inför andra som är väldigt obehaglig. Vad är vi för människor när slutar bry oss om varandra? Är vi ens människor? Vi lever verkligen som om domedagen är nära. Det är bara att öka, köpa och skita i allt. Om man tror att det finns en framtid så är det svårt att motivera vårt beteende.

Läste att vi i Norden varje år slänger 145 000 ton textilier. Det går åt 7000 liter vatten att producera en T-shirt. Oj, så dåligt det blir för miljön. Men. Jag vill ha nya kläder. Det räcker om andra bryr sig, då kan Jag göra som jag vill. Oj, lever de som tillverkade min nya billiga 149-kronorsklänning under slavliknade förhållanden. Men Jag vill inte betala för att de ska få det bättre. Det kan väl någon annan göra. Nu har Jag råd att köpa två klänningar och när jag har tröttnat så slänger jag dem bara för jag orkar inte gå och lämna in dem till någon klädinsamling.

Barnen på en av de så kallade problemskolorna i Malmö får höra att alla kan få mvg bara de anstränger sig. Det är upp till den enskilda eleven bara. Kom igen! Strunta i att du bor trångt i en mögelskadad lägenhet full av kackerlackor. Varför går du inte till biblioteket och pluggar i lugn och ro då? Om du som redan är svag inte kan leva upp till omgivningens förväntningar så är det bara ditt eget fel. Du ansträngde dig tydligen inte tillräckligt.

Jag vill ha Champage! Inte fulbubbel när jag flyger så mycket som jag gör. Oj, måste personalen sänka sina löner med 25 procent. Men det är väl inte mitt fel? Ett par flaskor Champagne kan väl knappast påverka flygbolagets ekonomi negativt. Jag vill ha min Champagne!

Det är inget fel på de här människorna. Det är en en bieffekt.

Men hur tänker man när man ser ett barn cykla in i en stolpe med en jäkla smäll och landa på marken utan att gå fram och fråga hur han mår. Jag såg det och jag såg paret som bara gick rakt förbi. Han gick med en barnvagn och hon med kaffe i pappmugg. De pratade med varandra och gick en meter från pojken. De tittade inte ens ner på honom där han låg och grät. Samma sak i somras. En dam ramlade omkull på sin cykel. En ung tjej som pratade i telefon ökade inte ens steglängden för att höra om damen var ok. Hon gick långsamt förbi uppslukad av sitt samtal utan att ens titta ner. Ser vi inte andra människor längre?

Och om nu domedagen kommer i december så finns det de som har förberett sig och byggt skyddsrum för att överleva. Åt sig själva. Det måste väl vara själva essensen avindividuellt tänkande. Frågan är om de vill överleva domedagen eller bara mänskligheten? Om det nu blir så att jorden går under så säger jag bara, ha så jäkla roligt på ditt Survivalparty!