Det är roligt att träffa nya människor. Kan ibland förundras över att det fortfarande är möjligt att lära känna nya, roliga människor fast jag är vuxen.

Men i bland blir jag förvånad. Det kan vara svårt att läsa nya bekantskaper. Du kan stå och skoja och skratta och avhandla ett relativt oladdat ämne på en AW när någon plötsligt säger: "Ja, jag är ju inte rasist men...". Då utgår jag alltid ifrån att det är någon som skämtar och som bara vill understryka att om man säger det på allvar så är det just så man uppfattas. Men ibland så är det inget skämt och då känner jag att jag har lite mindre gemensamt med den personen. Vissa påstående har den effekten. De ökar avstånden mellan människor. Eller rättare sagt mellan mig och människor.

Jag är så klart medveten om att dessa påståenden i vissa andra sammanhang är mer effektiva på att korta avståndet mellan människor än ett riktigt gapskratt.

Sydsvenskans gamla slogan "Haur du sitt Malmö har du sitt varden" har samma effekt på mig som "Jag är inte rasist men..."

Jag måste koncentrera mig. Drog inte pupillen ihop sig lite väl mycket hos personen i fråga? Måste försöka avgöra om det är ett skämt eller om det är en bakåtsträvare jag pratar med. Finns de ens kvar?

Det måste ha varit en av de absolut mest framgångsrika kampanjer någonsin i vår lilla stad. Galet effektiv. Den sitter fortfarande som fastgjuten i folks medvetanden. Jag har alltid uppfattat den som ganska negativ och dumdryg. Jag hade ju överlevt sunkiga 80-talet och var redo för framtiden så kommer kampanjen! Att den dök upp när den gjorde är inte alls konstigt eller slumpartat utan resultatet av en förfinad fingertoppskänsla hos reklambyrån enligt min mening. Det kändes som att det verkligen var två tydliga krafter i Malmö då. Vi hade kommit till en brytningspunkt där Malmö som då var en stad med bildnings- komplex gentemot Lund, bekvämt kunde gömma sig bakom en sådan slogan. Den fångade verkligen den tråkiga Avadåddå-andan. Jag har alltid tolkat den så i alla fall. Som bakåtsträvande. Men det kanske har att göra med människorna som anammade den.

Det var i samband med den kampanjen som jag förväntade mig att det skulle sättas upp nya skyltar vid alla infarter i Malmö. Där skulle det först stå "Välkommen till Malmö!" och 150 meter längre fram skulle det stå "Nä förresten". För här var inget nytt välkommet.

Kanske var intentionen precis tvärtom. Att reklambyrån som skapade den lyckosamma kampanjen menade att vi i Malmö faktiskt hade hela världen inom räckhåll och att det var något som vi Malmöbor skulle vara stolta över.

Att vi har människor från hela världen i vår stad. I dag talas 150 olika språk i Malmö och det finns 174 nationaliteter representerade.

Det är fett. Det kanske var några färre i mitten av nittiotalet, men ändå. Men tyvärr så passar den beskrivningen inte särskilt bra in på min bild av Malmöborna på den här tiden.

Nej , om det var så det var tänkt så kan man närmast beskriva det som att kampanjen kapades av Malmöbor med en något snävare syn på det här med att välkomna nya världsmedlemmar med öppen famn.

Det här uttrycket kunde man skratta igenkännande åt och slänga i ansiktet på människor som kom utifrån med nya idéer. Kom inte här med ditt snack. När jag frågar min tonåring om hon har hört uttrycket så skrattar hon och säger "Nej så jäkla fult!". Det är tjugo år sedan nu och jag ser det som ett intressant tidsdokument. I dag används det mest som ett skämt, som en påminnelse om ett annat Malmö. För visst står det bara "Välkommen till Malmö!" vid infarterna i dag?