I dag dras de första tinorna för säsongen och redan i kväll kan glada fångstmän utmed Västkusten kalasa på svensk hummer, en av världens mest exklusiva rätter.
Det underbara med hummer handlar inte bara om den oemotståndliga stjärten. När den och allt det andra gottiga så småningom är uppätet och det inte finns en gnutta kvar då återstår skalet. Vad ni än gör så släng inte skalet. Torka det på svag värme i ugnen och spara i frysen ty en dag kanske någon i er närhet utbrister:
Åh, vad jag är sugen på hummersoppa!
Då drar ni er till minnes skalet i frysen och med det som stomme kokar ni en hummersoppa som i ett slag ger er status som kockgeni. Aromen som sprids när man fräser skalet i olja är unik och kan inte jämföras med någon annan doft. Det är min innerliga förhoppning att alla svenskar någon gång får uppleva sensationen.
Däremot tycks sensationen av att uppleva en höna vara oss berövad. Jag har i flera år skrivit och beklagat att höns inte längre finns att köpa för pengar och i veckan kom förklaringen jag både anat och fruktat: Hönsen går till destruktion.
Det är fruktansvärt att tusentals kilo utmärkt, nyttigt, välsmakande, magert och billigt kött slängs på soptippen. För att inte tala om cynismen i att förstöra mat i en värld där miljoner och åter miljoner människor svälter.
Som vanligt skyller industrin på att vi konsumenter inte efterfrågar varan. Men hur ska vi kunna köpa en produkt som inte finns? Eller är vi så slöa och okunniga att allt som tar mer än tio minuter att tillreda eller mikra väljs bort?
Många skyller på stress och tidsbrist. Jag tycker det är en dålig bortförklaring. Hur svårt kan det vara att koka en höna under kvällen och äta den nästa dag? Den sköter ju sig själv. Dessutom blir det en fantastisk buljong så när man frossat på kokt höns med ris och curry/citronsås ena dagen gör man en fantastisk grönsakssoppa på fonden nästa.
Förresten kan man koka flera hönor samtidigt och lägga upp ett förråd. Det finns helt enkelt inga ursäkter för att inte ha höna högt upp på önskelistan när det gäller god, billig och bra mat. Så ut med hönorna i affärerna igen och för jösse namn köp dem!
Jag har en otäck känsla av att matindustrin inte gärna vill sälja plånboksvänliga råvaror. Det är mycket större lönsamhet på processad färdigmat som smakar ingenting och är fulla med kemikalier. Studera det finstilta nästa gång du köper exempelvis en förpackning potatissallad. Man baxnar.
Precis som man baxnar när man läser om tvååriga Haddile som hotas med utvisning till en mamma ingen vet var hon finns.
Det riktigt skrämmande i historien är att den överhuvudtaget uppkommit. I varje civiliserad och empatisk stat torde den tjänsteman som behandlar ett ärende som Haddiles förstulet torka en tår ur ögonvrån och utbrista:
Stackars lilla Haddile! Vilken tur att hon funnit en fristad i Sverige och att det finns fosterföräldrar som älskar och vill adoptera henne.
Klart flickan ska stanna.
Men i Sverige använder inte myndigheten sunt förnuft och fundamental humanism. I stället gömmer man sig bakom paragrafer och läser lagen som fan läser bibeln. Ingen kan få mig tro att politikerna avser en sådan ogenerös tolkning av rätten att få stanna i Sverige.
De här skandalerna måste få ett slut. Man skäms som svensk.
