Jag tänkte skriva något uppmuntrande och roligt nu när dagarna blir allt kortare och regnen allt längre. Men jag kommer ta mig tusan inte på något.
Det är klart vi kan glädja oss över triumfen när vi slog Färöarna i VM-kvalet i fredags. Vände underläge och allt. Men när man sedan betänker att Färöarna har en sammanlagd befolkning på 50 000 isolerade själar fördelade på arton vindpinade kobbar känns segern inte så där jättebragdaktig.
Och i morgon ska vi möta Tyskland. Laget som samma kväll Sverige hade all möda med Färöarna krossade Irland med 6-1. Jag är rädd att det kan bli en smula vanskligt för vårt landslag.
Tyskland har 82 miljoner invånare varav 80 miljoner är licensierade fotbollsspelare och cirka fyrtio miljoner spelar i professionella ligor runt om i världen. Att slå Sverige i ett VM-kval tar de för givet. Tysk fotboll håller högsta internationella klass medan våra bästa klubblag inte har en chans i Europa.
Min förhoppning stannar vid att vi ska klara oss något bättre än Irland. Så ödmjuk och skräckslagen är jag inför den kommande bataljen.
Jag brottas förresten med större bekymmer än fotboll. Min älskade dvd gick sönder efter åtta års trogen tjänst. Det gjorde ont ända in i själen eftersom denna dvd var den enda apparat jag verkligen behärskade. Jag visste precis vilka knappar jag skulle trycka på för att den skulle tjäna mig lika troget som en gammal amma.
Sedan reklam-tv infördes är dvd-spelare oumbärlig. Alla program jag vill se bandas sorgfälligt så att jag kan snabbspola förbi den allt mer påträngande och fördummande reklamen. På det sättet sparar jag inte bara mitt förstånd utan massor av tid.
För varje sänd timme stjäl reklam och trailers närmare 30 minuter. Och om man som jag inte är intresserad av hur man förebygger analklåda eller behandlar nagelsvamp är det en välsignelse att slippa se och höra denna oöverträffade idioti. Så därför skyndade jag mig ut på stan för att investera i en ny dvd.
På vägen hem trängde jag in i min kompis Lasses bostad och tryckte en pistolmynning mot hans tinning.
Nu följer du med och installerar min nya dvd annars skjuter jag dig på som en galen hund, väste jag i hans öra.
Lasse är sin ålder till trots duktig med modern teknik. Långt ifrån lika bra som en tioåring men fullt kapabel. Trodde jag. Två timmar senare satt han i soffan som en idiot och tryckte på knappar utan att ha kommit någon vart.
Jag är ledsen men jag måste sticka nu. Om tio minuter ska jag köra Simon till hans fotbollsträning, sa Lasse.
Folk har ingen hyfs. Vad angår Lasses sons fotbollsträning mig? Var finns hängivenheten och kamratskapet? Jag hade till och med bjudit Lasse på kaffe. Lite tacksamhet kan man förvänta sig.
Men till sist smet han i ett obevakat ögonblick och vid det laget fungerade varken dvd:n eller tv:n. Så då tänkte jag slänga alltsammans i havet och kasta mig efter sjungandes Kalle Ankas gamla slagdänga Ack, ge mig en grav i det iskalla hav där blott böljorna lyss till min gråt. Ty varför ska man leva om man inte får titta på tv?
Du kan läsa en bok eller umgås med folk, föreslog särbon.
Kvinnor! De vräker ur sig de mest befängda saker utan att tänka efter för en sekund. Hon vet mycket väl att jag läste en bok för bara några år sedan och om man umgås med folk måste man prata med dem. Jag betackar mig för den sortens intimiteter.
Sådant är läget just nu. Förtvivlat.
