Frågan är vad man gör åt saken. Mullorna i Iran har löst problemet på ett radikalt sätt – man utestänger kvinnliga studenter från sjuttio procent av högskoleutbildningarna. De förbjuds helt enkelt tillträde till universiteten utan uppmanas ägna sig åt vad de är skapade för, nämligen föda barn och passa upp sina män och hans åldrande föräldrar.

Det är ett viktigt kall som varje ung kvinna borde omfamna. Tyvärr vet inte alla sitt eget bästa. Min egen dotter vägrar prompt att ge upp karriären och vårda mig på min ålders höst. Jag är grymt besviken.

Kvinnor tvingas betala ett högt pris för jämställdhet. I takt med att ta tar mer utrymme och når framgångar inom traditionella manliga domäner blir de ett hot. Männen slår tillbaka genom trakasserier, orättvisor och våld. Karlar är ena fega stackare.

Konjunkturen svajar men krogbranschen blomstrar och anställer folk. Över sexton procent nyanställningar det senaste året, om jag tolkade siffrorna rätt. Siffror är förstås inte min starka sida. I skolan var det bara flickorna som kunde räkna förutom Olof men hans föräldrar var professorer så han (se upp för kommande ordvits) räknas inte.

Kommer ni ihåg vilket gnölande och gnällande det var från sossar och vänsterpartister när krogmomsen sänktes? Reformen genomfördes i förhoppningen att den skulle skapa jobb för i främsta hand unga, outbildade människor. Det skulle inte inträffa, enligt vänstern. De enda som tjänade på momssänkningen var nackbenade miljonärer och grosshandlare på Östermalm och i Vellinge och de kunde gott betala notan ändå.

Men se så fel de hade och så bra det blev! Jobben frodas. Dessutom är krogbranschen, enligt mina erfarenheter, en alldeles utmärkt väg in i arbetslivet. Eller som jag brukar hävda – alla karriärer börjar i diskbaljan.

Att jobba på krog kräver disciplin, samarbetsförmåga, kreativitet och en förmåga att umgås med människor. Som grädde på moset är det ofta roligt. Krogar och showbiz tangerar varandra. Inga människor kan så många anekdoter och roliga historier från sina karriärer som krogfolk. Med andra ord – restauranger utgör en perfekt grogrund för unga människors första steg in i arbetslivet och karriären.

Men inte enligt vänstern. Jag tror man på det hållet har svårt stå ut med att folk har roligt. Allt sådant som sätter guldkant på folks tillvaro – typ krogliv, rut- och rotavdrag – blir för lättsinnigt och trevligt. Vi ska alla sitta hemma i trean, klä oss i baskläder, handla på Konsum och spara till campingsemestern.

Jag tycker folk ska gå på krogen mycket oftare. Det behöver inte kosta en förmögenhet, man kan nöja sig med en öl. Minst två kvällar i veckan försöker jag besöka stamlokalen vare sig jag vill eller inte. Många gånger måste jag riktigt tvinga mig.

Väl där blir det alltid stimulerande och underhållande. Förr, när inte straffet för konsumerad alkohol slog så hårt dagen efter, kunde jag gå ut fem eller sex kvällar i veckan. Ändå säger jag, rakryggad och trotsig, samma som Edith Piaff sjöng: Non, je ne regrette rien (Nej, Jag ångrar ingenting)!