Som gammal journalist älskar jag nyheter. Men den senaste tiden tycker jag nyheterna är så beklämmande att jag nästan inte orkar ta in dem. Här är ett axplock av vad jag motvilligt snappade upp förra veckan:
Skövlingen av urskog på Sumatra sker i en sådan rasande takt att öns tigrar, elefanter, orangutanger och en rad andra unika arter står inför utrotning. Detta sker för att man ska kunna odla oljepalmer. Hittills har vännerna av djur- och växtliv varit chanslösa mot kortsiktiga ekonomiska intressen.
En damfrisör verksam i Gaza som under tjugofem år förskönat grannskapets kvinnor fick besök av den muslimska moralpolisen. Han beslogs med yrkesförbud eftersom män inte får vidröra kvinnors hår. Var i koranen står det?
Kvinnor i Irak upplever hur deras frihet inskränks i samband med islamiseringens allt fastare grepp om samhället. Samma tendenser noteras i Afghanistan och överallt där religiös extremism tillåts bre ut sig.
Sverige är med och finansierar ett kolkraftverk i Sydafrika trots att internationella experter varnar för allvarliga miljökonsekvenser i form av smutsig luft och förorenat vatten. Varför gör vi det? Inte ens USA vill ställa upp på ett sådant idiotprojekt.
Kina och Ryssland håller regimen i Syrien bakom ryggen. Orsaken är - ja, gissa - ekonomisk. Man vill inte gå miste om lukrativ vapenförsäljning till en regim som använder samma vapen för att mörda sig egen befolkning,
Det där var ett litet axplock. Sedan kan jag reta ihjäl mig på att Per Morberg aningslöst och obekymrad lagar ål i tv trots att ålen är utrotningshotad.
Nå väl. När jag sålunda bitter, pessimistisk och - värst av allt - nykter satt och vakade ut lördagsnatten råkade jag se en dokumentär om Hugh Hefner, Playboys skapare. Drygt två timmar senare var jag åter glad och hoppfull. Det är märkligt hur enskilda människor kan inspirera och åstadkomma en skillnad. Hefner är en sådan ikon.
Jag visste för all del lite om honom. Och då menar jag inte bara om alla hans playmates och det ljuva livet. Jag kände också till att Hefner var en fördomsfri och liberal ande som tidigt tog ställning för kvinnans frigörelse och den sexuella revolutionen i det puritanska USA. Han krävde bland annat kvinnors rätt till abort och preventivmedel.
Vad jag inte visste var vilket avgörande inflytande Hefner hade på medborgarrättsrörelsens framväxande och hur hans tv-shower blev bannlysta i södra USA därför att han välkomnade svarta artister i sina program. USA var hårt segregerat men på Hefners klubbar vara alla accepterade.
Han öppnade upp Playboy för de författare, skribenter och fria själar som var bannlysta och belagda med yrkesförbud under McCarthys häxjakt på "kommunister". Hefner blev själv misshandlad under en demonstration mot Vietnamkriget och upplät, när andra amerikanska flygbolag vägrade, sitt flygplan att transportera föräldralösa barn från Vietnamn till adoptivföräldrar runtom i USA.
Hefner blev givetvis själv måltavla för repressionen och fördomarna. Hans sekreterare, som vägrade samarbeta med FBI, drevs till självmord när hon pressades att ange Hefner i ett narkotikamål och Playboy utsattes för ständiga bojkotter, åtal och smutskastningskampanjer från konservativa politiker och den kristna högern.
Men Hefner stod pall, vägrade vika ner sig och lever än i dag med sina flickor i synd och förakt för etablissemangets moralpanik. What a guy!
