Det började med att man helt utan förvarning - och på ett ärtligt talat skitklumpigt sätt - stängde av Möllevångstorgets sydvästra hörn. Ett fungerande kaos förvandlades i ett slag till ett okontrollerat kaos. En knutpunkt kollapsade. Ja, alltså gångare och cyklister for omkring som käglor efter strike. Efter ett försvarligt antal månader hade ett gäng stenläggare snofsat upp trottoarer och cykel-banor. Skapelsen avtäcktes. Utan pompa och ståt. Vi befinner oss ju på Möllevången för Guds skull. Stads-delen där det inte är så noga och där myndigheterna ser mellan fingrarna (jo det är sant, till exempel tillåts högre volym på krogarna). Det är alltså kul att kommunen lägger lite kulor där det inte annars spelar så stor roll. Alla som vadade genom kebabrester och kryssade mellan spyorna i morse (söndagsmorgon efter löning) vet vad jag talar om. Det är inte ens charmigt.
Men det var nåt annat. Möllevången hade fått en finsh man inte är van vid. Inte van vid. Nåt som inte stämmer. Nåt som mer hör hemma där ute i Hyllie där man skapar den så kallade fram-tiden. Och nu öppnar Subway vilken dag som helst en filial i samma hörna (om de nu lyckas tvätta bort antikbehandling från rutor som inte sett fönsterputs ens på vykort). Och det är väl kul med ett snabbmatsalternativ till kycklingar med kanelsmak och kebab toppad med rosafärgad rättika. Men det är nåt annat.
Det är så uppenbart att det här inte är en present till de boende i området, eller alla som ser Möllevången med Simpan, KB, Debaser, Babel och så vidare som förevändning för att få festa. Det är så uppenbart att man vill skyla över det man skäms över.
Jag skrev om kommunalhöjdarnas huvudbry. De har en ny tunnel som får Malmö att framstå som New York men resenärer som stiger av vid Triangeln riskerar att kliva rakt in i gyttret av udda krogar och annorlunda nöjesetablissemang som är områdets själ. Så i all hast. In med sånt som folk känner igen. Send in the... Subway! Jag menar, tänk om dessa vilsna resenärer inte har ett Subway inom tuggavstånd. Tänk om de får syn på Blå Hallen, bingoälskarnas paradis. Gud förbjude. Man kan ju ligga sömnlös för mindre på nätterna. Nu befarar jag det värsta. Nu finns det anledning att bli orolig. Jag vet inte hur det är med er, men alla de där kedjorna får det att krypa i kroppen på mig. Subway och allt vad de heter. Visst, det finns en Ica-butik och ett Sibylla där, men det är också i princip allt. Men vad händer om kedjorna tar över. Om Vinylbaren blir en McDonalds och Lindex tar över Inkonsts lokaler? Man känner redan hur det nya kryper närmare i och med att delar av Claesgatan förvandlas till gågata. Jag har sett det där runt om i världen. Första gången i London. Kollade Undertones på Marquee. Hängde på puben The Ship där medlemmarna i The Who och Small Faces stärkte sig före gigen. Nu är Soho riktiga yuppiekvarter. Samma sak med Notting Hill, Camden Town. Borta är kyffiga skivbutiker och sunkiga pubar. I stället trendiga designbutiker.

Jag kan också reta ihjäl mig på att grönsakshandlaren på Simrishamnsgatan fått för sig att trottoaren utanför är en del av butiken. Men jag vill inte att Malmö ska bli ett nytt Covent Garden med alla skitdyra boutiquer och turistfällor. Eller Malmös svar på Stockholms Söder. Fast värst vore om Bergsgatan blev ett nytt Södergatan. Upp till kamp för Möllevången. Skånes mesta nöjeskvarter. Malmös eget Kreuzberg.