Pink Floyds "Money" är en sådan där låt som rockradion förstört. Man orkar inte höra den längre. På samma sätt som man ledsnat på "Smells like teen spirit" (Nirvana) och "Walk of life" (Dire Straits). "Money" fanns med på Pink Floyds sanslöst hyllade "Dark side of the moon", som återutges i lyxförpackning nu. En platta som var själva anledningen att punken uppstod. Vem vann? Tja, Roger Waters turnerar runt med "The wall" som om tiden stått still och publiken bara älskar det. Medan punken mest lever kvar som en rest på en bakgata på Möllan i Malmö. Nu ges Pink Floyds gigantiska skivkatalog ut igen - i uppiffat och utökat skick.

Och juvelen i kronan är då denna "Dark side of the moon" från 1973. En del tycker att det är kvalificerad smörja (om än fascinerande sådan) och till den gruppen räknas nog dessvärre undertecknad. Men av en helt annan åsikt är Lundaförfattaren Bengt Liljegren, som för övrigt har en bakgrund på just Lunds punkscen. Han skrev boken "Pink Floyd - Musiken, människorna, myterna" där han gått grundligt tillväga med research gjord bland annat på plats i Cambridge där medlemmarna kommer ifrån. Förutom underhållande läsning så är det en smula intressant med dessa svenska män som skriver biografier om utländska artister.

Nu senast var det Bengt Ohlsson som med "Rekviem för John Cummings" teckande Joey Ramones porträtt.
- Vad som lockade med Pink Floyd? Oåtkomligheten. Anonymiteten. Hemlighetsfullheten.
- Och att gruppens musik har berört mig sedan tidiga tonåren. Stora delar av deras musik tycker jag fortfarande är magnifik - som Dark Side of the Moon - medan annat ur deras rika katalog är rätt trist, svarar Liljegren i ett mail.

Nån slags variant på det är den kanadensiska boken om The Ark, Malmöbandet. Gruppen gjorde sin avskedsspelning för en vecka sedan. Lagom till farvälföreställningen kom boken "No end - The story of the ark" skriven av tjournalisten Christian Patrick från just Kanada. Han har gått grundligt tillväga och följt gruppen under sex år. Den är fylld av roliga anekdoter. Fastnar för historien om trummisen Magnus Olsson som inte hade tid att repa för han kommit in på jordbrukslinjen. Ola Salo tvingade honom att välja mellan kor och rock. Men när det visade sig att han dessutom anslutit sig till hemvärnet behövde han inte ens välja. Det ansågs närmast som perverst att någon med såna böjelser ingick i ett band med en uttalat pacifistisk profil.

Jimi Hendrix dog den 18 september. 14 dagar tidigare lirade han på våra breddgrader, bland annat i KB-hallen i Köpenhamn 3 september. Caesar Glebbeek skriver detaljerat om Jimi Hendrix sista dagar inklusive Skandinavienturnén i "Until we meet again - The last weeks of Jimi Hendrix". Det är en fascinerande bok (ja, eller snarare ett häfte) med en häpnadsväckande detaljnivå. Besöket i Köpenhamn är dokumenterat in i minsta barrunda. Och i nya intervjuer vittnar de som var med om hur dåligt Hendrix mådde vid tiden för besöket och att han på något vis förutsåg sin egen död. Han ställde till exempel in konserten i Åhus kvällen före Köpenhamn.

Hendrix var en flitig besökare i Sverige. Under första turnén i maj 1967 besökte han Malmö och klubb Bongo.
- Det som jag slogs av var den enorma kraften i musiken, berättade musikskribenten Lennart Persson som var på plats.

Bara i Malmö...
...konserthuset. Söndag 25.09.11. Klockan 19.35-21.18. Lars Winnerbäck. 5 getingar.