De sa i radion att kungen var död. På skoj. Var det roligt?
Nej, tyckte lyssnarna och granskningsnämnden fällde P3:s ”Hej domstol” för kungaskämtet (2004).
I redaktionen ingick bland andra Karl ”Kalle” Lind. Nu har han skrivit en bok, ”Människor det är synd om”. Inte om kungar men väl om andra kändisar. Som han visserligen inte dödförklarar. Men gör sig lustig över.
På ett synnerligen föraktfullt sätt dessutom. Det handlar alltså om humor i samma anda som kungaskämtet i ”Hej domstol!”.
Är det kul att vara grym?
Jag tror i varje fall inte att Lasse Berghagen tycker det. Han är nämligen drabbad av Linds döelaka penna.

Berghagen hånas för att ha mage att inkludera sig själv i en samling med klassiska dikter.
Lind ser Berghagen som gökungen i boet bland mästare som Werner Aspenström och Harry Martinson.
Är det roligt? Om Berghagen saknar självdistans kan man förstås skoja om det.
Men vad Lind glömmer att berätta är att såväl Lisa Ekdahl som Håkan Hellström också är representerade med texter
i Berghagens häfte.
Plötsligt faller skämtet platt till marken. Ekdahl och Hellström tillhör väl inte heller lyrikereliten?
Berghagen har samlat dikter han gillar. Högt och lågt om vart annat. En lika brokig samling figurer som den man finner i Linds egen bok.
Vad gör man inte för konsten? Ändrar lite på verkligheten.
Fast det är inte den förfalskade historieskrivningen som stör mig mest. Nej, det är personangreppen, föraktet, ondskan.
Var kommer det ifrån?

HippHipp–duon gjorde sig också lustiga över historiska personer (i föreställningen ”500”). Men med den skillnaden att herrarna Jansson och Wester gjorde det med kärlek. Det är skillnad.
Lind bjuder inte på sina egna tillkortakommanden.
Han kunde till exempel drivit med sig själv och det faktum att han hittade på en historia om en kille som förväxlade önskelista med inköpslista och kallade det julkalender.
Men han slår bara på andra.
Hårt dessutom. Och utan finess.
Visst kan en vass tunga vara ohyggligt underhållande (Letterman till exempel).
Men om det bara är halvkul blir det outhärdligt.
”Hej domstol!” skojade med Jan–Öyvind Swahn för att han uttalade krokodil med två ”l”.
Det var kul en gång.
I varje fall halvkul.
Men sen upprepade man skämtet så många gånger att det liknade trakasserier.
Be nice! Inte överskattat.