Mina skattepengar får ni gärna festa upp, en del av dem.
Den här sommaren i nyhets-Sverige har bara handlat om vilka offentliga verk och myndigheter som haft en fest, vilket tema den har haft, vad den har kostat, vilken festfixare som ordnat den och vilken chef som står bakom det fruktansvärda pengaslöseriet. När Säpofesten med 007-tema avslöjades började till och med danska tidningar skriva om saken.
Men sedan när är fester slöseri med pengar?
Fester, middagar och kalas är enligt min mening en jätteviktig del i en organisations verksamhet, privat som offentlig. Jag säger inte att man ska vara full på jobbet och ha serpentiner hängande i taket varenda dag. Jag säger bara att det är bra att ha fest någon gång ibland. Och att den festen faktiskt får kosta.
Jag förstår inte det här tänkande t att man ska rasa mot att offentliganställda har personalfester. Varför skulle de inte ha det?
Teoretiskt sett tar naturligtvis varje kuvert på kalaset pengar från en gammal tant som inte får gå ut, ett skolbarn eller en sjuk person som står i vårdkö.
Men i en rimlig budget måste man satsa på en mängd olika verksamheter, livsviktiga såväl som lättviktiga. På samma sätt som en privatekonomi inte bara innehåller posterna hyra, el och potatis.
Jag vet på vilken lyxig skånsk spaanläggning som mina barns lärare hade höstterminens kick-off. Ska jag vara indignerad över det? Ska jag missunna dem den goda maten som serverades, bara för att mina barn har fjorårets kemiböcker med hundöron och 2011 års klotter i sig?
Samma anda som vill förbjuda fester brukar också rasa mot kultur. Ska man verkligen bygga en ny teater när det saknas idrottshallar för barnen att spela fotboll i? Borde vi inte vänta tills dagiskön är borta innan vi har Malmöfestival nästa gång? Etcetera etcetera.
Jag håller inte med festförbudstyckarna.
Mina skattepengar får gärna gå till forskning och dagisanställdas löner - men också förhoppningsvis till ett och annat kalas för anställda i Malmö stad som jobbar för allas bästa.
Dessutom tar tjafset om festerna fokus på det som egentligen är viktigt.
Det är inte festerna som är problemet.
De inträffar en eller ett par gånger om året.
Det som allt handlar om är vad man gör på jobbet ALLA DE ANDRA DAGARNA.
Vad vill Annie Lööf, mer än att vilja hjälpa arbetslösa ungdomar genom att sänka deras löner? Hur bra funkar Säpo? Skulle Säpo, i motsats till sina norska kolleger, agera om man fick information om en Breivik som gör ett misstänkt stort inköp av konstgödsel?
Vad är över huvud taget Tillväxtverket? "Möjligheter för företag och regioner" står det på deras hemsida, det låter mer än lovligt flummigt, samtliga av T h omas di Levas sångtexter är i princip doktors avhandlingar vid en jämförelse. Om man kollar på verkets satsningar verkar de faktiskt ha en mängd konkreta åtgärder för att hjälpa och stötta företagare. Men funkar de? Ger de reslutat?
Det är sådana frågor man vill ha svar på, och om det visar sig att jobbet de gör är framgångsrikt, då fattar inte jag varför medarbetarna inte skulle gå på spa, utklädda till agenter eller whatever. Korrekta upphandlingar och rimlig nivå på festligheterna, visst. Men sluta upp med det här tråkiga gnället om att fest är dåligt.
Mina skattepengar får ni i alla fall gärna ta.
