Ibland blir man lurad utan att man vet om det. Ibland märker man att man har blivit lurad - men inte hjälper det. Men det finns också gånger då man inser att någon lurat en, och man slår tillbaka, och vinner. Så var det för mig den här veckan. Vilken bra känsla.

Detta hände: Jag åkte taxi till mitt hotell. Det var ett etablerat taxiföretag, inte i Malmö, så alla rasistiska mejl som ni redan påbörjat, radera dem. 145 kronor kostade resan och jag räckte fram mitt Visakort och föraren drog det i bilterminalen.

Föraren: Nej, det gick inte igenom.

Han räckte mig ett kvitto på avbrutet köp. Nytt försök.

Jag: Vad bra, nu funkade det ju.

Han: Nej det gjorde det inte.

Jag: Öö... Jo... Det såg faktiskt ut så.

Han: Nej, det drogs inga pengar.

Jag: Nähä, okej, men då är det kanske bättre att jag betalar ­kontant.

Kanske trodde föraren faktiskt inte att köpet gick igenom, kanske lurade han mig medvetet. I så fall hade han inte räknat med min kassabok. Det är en tjock, sliten, linjerad bok och den innehåller allt.

Jag har den för att den botar eller i alla fall lindrar min skräck för pengar. En väldigt vacker kvinna som jag är bekant med säger att hon brukar tänka: "Pengar är sexiga och de älskar mig". Det är nog sant. Att de älskar henne. Mig gör de bara olycklig, både när jag har dem och när jag inte har dem.

Jag har också ett idiotiskt magiskt tänkande när det gäller pengar. När jag precis har fått lön kan jag helt spontant dubblera barnens månadspengar, övergenerös i ett plötsligt pengarus. I slutet av månaden tvingas jag trolla med en femma, och är bra på det. För mig finns inget fast värde, typ att 100 kronor alltid är 100 kronor. Någonstans i min hjärna är det ett hål. Därför har jag skaffat mig en kassabok av papper. Där skriver jag upp alla uttag och kortköp, och jämför med internetbanken. Till slut får jag en bild av ekonomin.

Det var när jag förde in taxikvittona i kassaboken som jag upptäckte att jag hade betalt samma summa - två gånger - samma dag. 145 kronor på kortet, 145 kronor kontant.

"Res en gång - betala för två."

Vilket supersugigt erbjudande.

Jag mejlade till taxibolaget och förklarade felet, med en mängd detaljer bifogade. Tidpunkt, numret på körningen, numret på bilen, numret på föraren. Allt.

Taxiföretaget: Vi beklagar det inträffade. Vi har installerat nya terminaler i våra bilar. För att kunna utreda vad som gått fel skulle vi behöva en kopia på kvittot samt det kortnummer från där pengar dragits. Återkom med dessa uppgifter så kan vi påbörja vår utredning snarast.

"Återkom med dessa uppgifter"? Med tanke på att allt var deras fel tyckte jag att min insats var helt tillräcklig.

Jag: Ska vi göra så att ni sätter in pengarna? Eller ska vi göra så att jag aldrig åker med er mer?

Taxiföretaget (i förrgår): De uppgifterna du lämnat räcker, vi behöver ingen kopia på kvittot. Men för att spåra transaktionen skulle vi behöva det kortnummer från vilket pengarna dragits.

Inget svar från mig. (Jag var bortrest och läste inte mejl.)

Taxiföretaget (i går): Ärendet är nu lämnat till vår ekonomiavdelning som gör en omgående retur på 145 kr. Pengarna sätts in på ditt konto. Ber återigen om ursäkt.

Vilken otrevlig ton jag använde mot taxiföretaget. Men så jävla skönt att få rätt.