20-åringen är inte den enda vansinnesföraren i Malmö.
Jag vet inte hur ofta man ser en bilist dra på i helt sjuka hastigheter, mitt i stan.
– Om polisen inte klarar att stoppa dem har vi verkligen problem, säger Sven-Erik Alhem.
Jag har tagit 20 körlektioner, och jag var rädd varenda minut av dem. Biltrafik är bland det otäckaste jag vet. Jag tänker ofta på trafikolyckor som jag skrivit om. Till exempel den där tre personer över 80 år inväntade en fjärde, för att åka på utflykt. Kamraten kom till platsen i egen bil, körde rakt ut i en t-korsning och tvingade en lastbilsförare att kollidera våldsamt med henne, dog direkt inför tre åldrade vänners ögon.
Den händelsen glömmer jag av någon anledning aldrig – och det var ändå en ren olyckshändelse.
Vansinnesfärden som drabbade Malmö i tisdags är en total mardröm.
I Stockholm kan det vara ett värdetransportrån några hundra meter från mitt jobb, och det märks inte ens. I Malmö bryr sig hela stan när något händer. Inte för att Malmö är så litet. Men det är en egenskap som Malmö har, att det som händer där MÄRKS, det är närvarande.
Jag sprang rakt in i avspärrningarna vid Triangeln i tisdags när jag var och handlade, och jag blev så sorgsen och rädd när jag såg hjälmen, skorna och klädtrasan som låg slängda på gatan bredvid 60-åringens massakrerade cykel. Jag såg på alla andra att de kände samma sak. Alla pratade om det, tänkte på det, hade oroliga ögon.
Det värsta är att detta händer hela tiden. Jag vet inte hur ofta man ser en förare dra på i vansinnesfarter, mitt i centrala Malmö, och man sluter ögonen och ber till alla gudar som finns att ingen treåring ska slita sig från sin förälders hand och springa ut i gatan just då.
– I alla storstäder i dag har du ett antal unga män som visar makt genom att köra i vansinniga hastigheter. Om polisen inte klarar att stoppa dem har vi verkligen problem. "Trafikbrott" låter så snällt, men det handlar om maktutövning, ett sätt att stiga i graderna i kriminella gäng, sa tidigare överåklagaren Sven-Erik Alhem när vi pratade i går.
Så vad gör man åt de här förarna? Polisen får skit om de inte ingriper, och de får skit om de ingriper. Trappar poliserna upp jakten – eller skulle fler aggressiva polisingripanden lugna ner situationen?
– Polisen har ingen lätt uppgift. Antingen ger de fan i det, och låter dem härja – vilket är förkastligt. Eller så har man en hög ambitionsnivå och försöker få tag på dem. Men i praktiken är det inte lätt, trots att det finns regler kring efterföljande, säger Alhem.
Vapen kräver tillstånd och är trots allt inte helt enkla att få tag på. Bilar är lätta att köpa, lätta att stjäla. Man vill tänka: "Det som hände i tisdags kommer aldrig att hända igen". Men det är tyvärr inte det man tänker.