Men under träningspasset kände jag mig ändå illa till mods. Foto: ShutterstockMen under träningspasset kände jag mig ändå illa till mods. Foto: Shutterstock
Men under träningspasset kände jag mig ändå illa till mods. Foto: Shutterstock
Foto: CAROLINE LARSSONFoto: CAROLINE LARSSON
 Foto: CAROLINE LARSSON
Maria Rydhagen

Jag förlorade min släta hy – men jag vann mig själv

Publicerad

Att bli äldre är kanske dåligt på vissa sätt.

Men det har verkligen fördelar också.

Som det här till exempel:

Jag var på väg in på gymmet, och den här killen hade klätt på sig och skulle gå. När han passerade mig mumlade han något aggressivt.

– Vad sa du? sa jag.

– Du är så jävla störig, svarade han med ett obehagligt leende.

Bra sak 1. Jag tog inte åt mig, utan tänkte logiskt. 

Eftersom jag är uppfostrad som flicka har jag fått lära mig att det mesta som sker nog egentligen är mitt eget fel. Om jag bara hittar rätt sätt att prata med oförskämda killar, så löser det sig nog. Det är mitt ansvar, hela tiden. (Om du vill veta mer om liknande fenomen, se Liv Strömqvists och Ada Bergers pjäs ”Blod och Eld”, nypremiär på Intiman i Malmö i helgen.) 

"Okej om han hatar mig. Men hur har han, rent konkret, hunnit börja med det?"

Med åren har jag uppfostrat om mig själv. Lite i taget. Det har gett frukt. När en helt okänd kille sa så där tänkte jag matematiskt och logistiskt: Okej om han hatar mig. Men hur har han, rent konkret, hunnit börja med det?

Så jag sa:

– Hur är det ens möjligt? Du har sett mig i två sekunder.

– Jag tycker det i alla fall. Du är så jävla störig, svarade han.

Bra sak 2. Att kunna släppa taget.

Under åren på en redaktion har jag fått förmånen att prata med en mängd arga människor, ofta så kallade Sverigevänner. Ibland är de arga på något som vi skrivit om, ibland ilskna i största allmänhet men vill bara ha någon att ösa skiten över.

Jag pratar gärna. Men de allra mest rabiata personerna – alltså, det finns en gräns när det varken lönar sig för dem eller för mig att prata vidare. 

Då släpper jag taget.

Då avslutar jag artigt och lägger på.

Precis den sucken av uppgivenhet hördes i det här samtalet. Jag insåg att det finns inget, jag upprepar INGET i hela världen som får den här killen att säga något vettigt, något verklighetsbaserat, något som är begripligt utanför hans förvirrade hjärna.

Så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

Men under träningspasset fick jag ändå en obehaglig känsla. Vem var han, och varför valde han ut mig för sin spontana attack? Liknade jag någon? För själv var jag tämligen säker på att jag aldrig hade sett människan tidigare.

Bra sak 3. Be om hjälp.

Man betalar avgift till ett gym för att de ska serva maskinerna och ha lite koll på klientelet. Så är det förstås, men när jag var yngre vågade jag sällan säga till. Det kändes för mycket som att skvallra för fröken. Och bra flicka reder sig själv. Inte ska väl jag. Besvära med mitt lilla bekymmer.

Nu är jag äldre. Och säger till. Bingo. Så fort jag öppnade munnen i receptionen möttes jag av total igenkänning, både från personal och motionärer som stod där och hängde. JASÅ HAN. Inte för att det gladde mig att killen hade attackerat andra, men det var skönt att förstå att det inte handlade om mig. 

Slutsats: Det mesta blir bättre.

När man blir äldre försämras vissa förmågor, typ mörkerseendet, minnet och ledernas böjlighet. 

Men man lär känna sig själv. Om ens personlighet är som ett stort engelskt gods på landet, så har man efter ett halvt liv hunnit vara inne i vartenda skjul i stort sett. 

Jag är 47 år nu, jag vet vem jag är. Och på sätt och vis kan man säga att det är vad hela livet handlar om. Oroa er inte så mycket för åldrande, det är mitt råd. Lite jobbigt är det nog. Men bonusen är magnifik. Det jag har fått är – mig själv.

 

Fler krönikor och reportage i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag