Polisarbetet i Manchester i måndags kväll. Foto: AP
Polisarbetet i Manchester i måndags kväll. Foto: AP
Maria Rydhagen

Hur länge orkar vi ha det så här?

Publicerad

Jag beundrar alla som är kloka i dag.

Men hur länge orkar man hålla sig vettig? 

I en värld som vår.

Jag menar inte dem, som uttryckt ilska efter terrordådet i Manchester. Storbritanniens premiärminister som talar om "skrämmande och stinkande feghet", USA:s president Donald Trump som kallade gärningspersonerna för ”onda losers”. Frankrikes president Emmanuel Macron som sagt att "attacker mot unga är den fegaste sortens terrorism" eller brittiska drottningen som kallar terrordådet "en barbarisk akt".

Foto: MATT DUNHAM/AP

Det är bra att de uttrycker ilska, det ger styrka att ta del av deras ord. Ilskan är bra. Men kort. Stark. Men inte särskilt tålmodig. 

Nu pratar jag om dem som har den där IHÄRDIGHETEN. De som orkar ha tankar om hur vi borde leva livet, och hur vi lever det – på sikt.

På tisdagen hittade jag till exempel några bra ord i Manchester Evening News av tidningens medarbetare Rob Irvine:

"Vad kan vi som bor i Manchester gör för att hjälpa dem som har lidit så mycket? Ja, vi kan fortsätta göra det, som vi redan gör så bra. Det vill säga att vi tar hand om detta tillsammans. (...) I går kväll erbjöd människor husrum åt dem som blivit fast i centrala staden. 

Andra gick och lämnade blod. Och ända fram till den tidiga morgon var sociala medier översköljda av människor som erbjöd hjälp, tankar och böner. 

Vi kommer att kämpa på, vi kommer att göra Manchester till en ännu bättre plats. Vi kommer att bry oss om varandra och stötta våra grannar. Terroristerna kommer att misslyckas. Vi kommer att vinna."

Manchesters borgmästare Andy Burnham uttrycker sig på liknande sätt. 

– Manchester kommer att resa sig. Det är så vi är. Det är vad vi gör. De kommer inte att vinna, säger han i ett uttalande. 

De som säger dessa ord.

De som orkar stå för att livet går vidare.

De som tror på att världen är ond, men ändå mest god.

Hur länge orkar de?

Vi. Hur länge orkar VI hålla ångan uppe? Hur länge orkar vi fortsätta med det vanliga livet? Än så länge gör vi ju det. Jag menar absolut inte att jag har sett tecken på att människor börjat darra, varken i det internationella samtalet eller i min egen lilla vardag.

Men alla som vet något om människor känner till möjligheten att ge upp. Att tappa sugen. Nej, nu orkar jag fan inte med detta längre. Jag orkar inte säga en gång till att ”detta var fruktansvärt, men vår livsstil är den rätta, livet går vidare, vi hedrar de döda genom att shoppa och dansa och lyssna på musik, precis som vi brukar”. 

Att man i stället tänker: "Jag skiter i det nu. Världen är bara mörk. Världen är OND. Jag deltar inte mer. Ni säger att livet går vidare. Ni kämpar på. Ni reparerar. Ni bygger upp nytt. Räkna inte in mig i det där. Jag har fått nog".

När några personer börjar säga så där, kommer fler att dras med. 

Det är tyvärr inget omöjligt scenario.

Just nu finns det en enighet om att våra öppna samhällen är värda att försvara. Men någonstans finns en gräns för det där tålamodet. När hjälpsamheten som människor i Manchester visade plötsligt avtar. När klokhet och vett inte längre räcker till.

Det är nog långt kvar dit. Men jag är verkligen rädd för den dagen.

 

Läs fler kommentarer och reportage i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag