Asia Kate Dillon som spelar Taylor säger att hen kände igen sig i manuset. När Axe i serien träffar Taylor känner han igen sig själv.
Asia Kate Dillon som spelar Taylor säger att hen kände igen sig i manuset. När Axe i serien träffar Taylor känner han igen sig själv.
Maria Rydhagen

Det är inte hen som borde förklara sig – det är ju vi

Publicerad

Personer som Taylor beskrivs som det besvärliga undantaget.

Men jag tycker det är alla vi andra som krånglar.

Gud, som vi kämpar för att likna "riktiga" kvinnor eller män.

Gud, så rädda vi är att vi ska misslyckas.

Taylor är enligt min mening den bästa karaktär i en tv-serie sedan Laura Ingalls i ”Det lilla huset på prärien” (googla, barn). Taylor är en ickebinär person som jobbar som praktikant på Bobby Axelrods företag i tv-serien ”Billions”, till en början helt i skymundan.

Sedan gör hon ett genidrag.

Hennes handledare ger henne äran (till slut).

Och så står hon inne på miljardären och superbegåvningen Axes kontor. 

Hennes första ord till honom är: "Jag är Taylor. Mina pronomen är they, them och theirs".

Kollegerna får alltså inte säga ”hon” eller ”han” när de talar om Taylor (engelskan saknar ju vårt smidiga, svenska ”hen”). Det bryr sig inte Axe om. Han känner igen hennes utifrånblick, den har han själv också, och det är ingen förbannelse, förklarar han för henne, tvärtom, det är en gåva. 

Personer som Taylor brukar beskrivas som undantaget. ”Hen” eller ”ickebinära personer”. Det är de som ofta måste förklara sig. Varför? Hur? Sedan när?

Ibland när jag sitter vid ett fönsterbord och tittar på folk som myllrar förbi där ute, då undrar jag om det inte är tvärtom.

Att det är vi som HÅLLER PÅ.

Vi som lever som antingen man eller kvinna – som vi kämpar! Vissa mer, vissa mindre. Men ingen låter bli helt. Det kallas för ”naturligt” men det är allt annat än just det. Att se ut om en man respektive en kvinna kräver ansenliga mängder textilier, kodade färger, färgade krämer och tuktande av kroppsdelar.

"Den här krönikan hade varit klar exakt nu – om jag inte slösat tid på eyeliner och mascara innan jag cyklade iväg till kaféet för att skriva"

Män ska inte ha bröst, men har det ibland! Och hånas (öknamnet påminner om ett bakverk). Kvinnor ska ha bröst, men har det inte alltid, och sprutar in silikon. Män ska ha hårväxt, men har det inte alltid och transplanterar. Kvinnor ska inte ha mustasch, men har ibland det och trådar, bleker eller plockar den på salong.

Kort hår, långt hår, läppstift, inte läppstift. Vi är så rädda för att göra fel. Vi är så rädda för att andra inte ska tycka att vi är fina.

Män: Benen brett isär. Kvinnor: Knip. Män: Var grov. Kvinnor: Pip. Män: Odla skägg. Kvinnor: Täck håret. Män: Ha starka armar eller träna upp dem. Kvinnor: Ha smal midja eller träna ner den. 

Som vi kämpar för att göra rätt. 

Och Gud, så rädda vi är för att misslyckas. 

Att hamna utanför mallen. Att ingen ska tycka att vi är fina. Den här krönikan hade varit klar exakt nu – om jag inte slösat tid på eyeliner och mascara innan jag cyklade iväg till kaféet för att skriva. För då blir mina ögon lite sötare och det anses trevligt på en kvinna. 

Jag menar nu inte att könsrollerna och rekvisitan som de kommer med är ett fängelse. Det kan väl vara nice att landa de perfekta bicepsen eller en rödglänsande kyssmun. Livet är så komplicerat att det helt ärligt är skönt med lite regelstyrning.

Men att Taylor skulle vara undantaget, det kan vi glömma. Taylor är ingen särskilt lycklig person – men har ett hundra gånger mer praktiskt sätt att leva. Att bara vara en människa, PUNKT. 

Sig själv.

Sin egen mix.

Inte behöva bulla upp en urringning eller trimma ett skägg för att efterlikna en diffus förebild. Det är vi som håller på med sådant som borde behöva förklara oss. Varför gör vi så? Vad menar vi med det? Är det inte jobbigt? Det är vi som borde få alla de tjatiga frågorna.

 

Fler krönikor och artiklar i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag