Jag blev tvungen att titta på SVT, för det blev en paus i "House" (obs! rim).

Jag var på gymmet och körde ett konditionspass. "House" på TV4 på en liten skärm tio meter bort i rummet utan ljud var ändå en skön distraktion i tröttheten som började smyga sig på mig. Och ännu värre, tristessen, det tråkiga i att stå där och trampa.

Men sedan blev det reklam och jag kikade över på SVT i stället. (Mitt gym har tre tv-apparater i rad som i bästa fall visar olika kanaler.)

Det var då jag trillade rakt in i "Par i terapi". Utan ljud, thank god.

Terapeuten såg ut som den perfekta reklamskådisen och jag kunde inte bestämma mig för om han skulle passa bäst till Festis eller Din Sko. Sedan var det klipp i sessionerna och plötsligt hade han en ny skjorta! Duvgrått ersatt med svart-och-vitrutigt. Då bestämde jag mig förstås för Dressmann.

Det är inte det att jag ogillar terapi.

Tvärtom, jag gillar terapi.

Svagheten med vår tillvaro här på jorden är att vi kommer in i den som totalt värnlösa små knyten. Inte en chans att försvara sig mot något, varken fysiskt eller mentalt.

Man borde födas som 20-åring, färdigväxt, stark och alert på orättvisor. Men det gör man inte, så det är klart att man blir lite tillknycklad de första åren.

Därför är det bra att det finns terapi, en chans att reparera det som var söndrigt. En chans att trassla ut trådar som klumpat ihop sig, knutar som gör att man varken vet ut eller in.

2012 är nog den vanligaste terapin KBT-inspirerad. Inget större fel i det, men KBT-terapi handlar lite väl mycket om poäng och rutmönster om ni frågar mig.

Att-göra-listor kan vara perfekt i vardagen.

Städa akvariet

Köpa batteri till brandvarnaren

Hämta paketet

Ringa förlaget

(Tillfredsställelsen i att stryka ett tjockt, argt kulspetsstreck över en rad när ärendet är avklarat.)

Enligt min mening är själens bekymmer lite mer komplicerade än så. Men KBT- terapeuter är väldigt förtjust i att känslor ska skrivas in i rutor. Sista rutan är lösningen och sedan är det tack och hej och vill du fylla i den här enkäten och poängbedöma vår verksamhet utifrån 35 olika parametrar (så att vi kan sälja in oss till ännu fler genom att påvisa att kunderna i genomsnitt fått ett lyckovärde på 7,5).

Min terapeut är så gammal att jag föreställer mig att han har älskat sina teorier, sedan förkastat dem, sedan dammat av dem igen, förkastat dem på ett nytt sätt och slutligen satt upp dem på en hylla där han vet att han kan nå dem om de behövs.

I övrigt använder han vanligt talspråk, fast bara mycket listigare.

Det allra värsta, svåraste och bästa med terapi är att man själv berättar om sitt liv. Ord. Första gången man berättar om en sak är man känslig som en tandhals. Därför är det bra att den som lyssnar är en terapeut, som inte har några aktier i ditt liv överhuvud taget, som skiter i dig. Gift dig, skilj dig, flytta till Göteborg, terapeuten bryr sig liksom inte.

Att hela svenska folket skulle lyssna på en. Som underhållning. Vem vill utsätta sig för det?

Den som vill det borde stoppas. Av sin terapeut, till exempel.