- En värdefull, genetiskt frisk varg som bosätter sig precis i det landskap som anvisats för nyetablering av svenska vargfamiljer - av EU och av svenska expertutredningar, säger Anna Hild Olsson i föreningen Nordulv, som hela tiden protesterat mot skyddsjakten.
- Det är bedrövligt att myndigheterna administrerat och verkställt hennes död.
Det var i april som den drygt ettåriga vargtiken Kynna lämnade sitt familjerevir vid svensknorska gränsen och började den långa marschen i sökandet efter en egen bosättning.
Hon fann den till sist i Kronobergs län, drygt tio kvadratmil med Ljungby, Markaryd och Älmhult som yttre gränsorter. Basen i hennes kamp för frihet, överlevnad och familjebildning. Glest befolkat, snårigt, bergigt, rikt på skog, vattendrag - och inte minst föda. Fram till mitten av augusti livnärde hon sig på vilt - huvudsakligen älg och rådjur.
Sedan upptäckte hon enkla stängsel och stengärdesgårdar till hagar med skrämda, virriga, och lättfångade baggar, tackor och lamm. När hon vid 13 tillfällen rivit ihjäl 25 får tillhörande åtta besättningar beslutade Naturvårdsverket 4 oktober på inrådan av länsstyrelsen i Kronoberg om skyddsjakt.
Kynna höll sig undan trots att 300 jägare hade tillgång till den gps- och VHF-utrustning som forskarna utrustat henne med. Men i går tog det slut.
- Jag är känslomässigt starkt berörd. Det är sorgligt. Samtidigt inser jag dilemmat och lider med de fårägare som drabbats hårt av hennes framfart, säger Olof Liberg chef för det nordiska vargforskningsprojektet Skandulv.
Han tror att uppmärksamheten, engagemanget för Kynna och jakten på henne kommer att pusha den svenska vargdebatten och rovdjurspolitiken i en mer verklighetsnära riktning.
Det finns egentligen bara två vägar att gå:
Att följa EU.s och expertutredningarnas direktiv och rekommendationer om "en gynnsam bevarandestatus och en god genetisk kontakt med andra kolonier." Det kräver en utvidgning av vargstammen till Sveriges södra län. Vilket i sin tur förutsätter en massiv insats för upprättande av rovdjursavvisande elstängsel runt de många hundra fårhagar som ryms bara inom det som var Kynnas revir. Tusen på tusen kilometer hägn i övriga Sydsverige.
Att strunta i EU, viltvård och svensk vargstam. Låta den inavlas, skjutas sönder och utrotas som läget var på 1970-talet.
Få vill se den utvecklingen. Kynnas kamp och öde har öppnat en konstruktiv diskussion om betydelsen och möjligheterna till rovdjursbestånd även i Småland, Blekinge, Halland och Skåne. Lantbruks- och miljödepartementet måste inse att även dessa län kan behöva medel för att hålla tamboskapen fredade för rovdjur.
Finns vilja och pengar finns också arbetskraft för uppsättning och underhåll av stängsel genom friviliga insatser från föreningen Nordulv, Svenska rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen. Med en positiv inställning från Jordbruksverket och Naturvårdsverket kommer den svenska vargstammen att överleva och utvecklas, kontrollerat och i samklang med den sydsvenska civilisationen.
Kynna har brutit marken.