Jag förstod inte vem han imiterade, men det var lika roligt och bitande elakt i alla fall. Det handlade om ett nödanrop från de stackars sommarskärgårdsbor som inte har så små och långsamma båtar, mindre än tio meter och högst 15 knop, att de kan åka runt mellan öarna och dricka sprit hursomhelst.

Till sist insåg jag att Göran Gabrielsson föreställde sig själv och att han var högst allvarlig. Han är en av dem som så smärtsamt drabbas av den nya sjöfyllerilagen, som trädde i kraft för två år sedan och som enligt polis och sjösäkerhetsmyndigheter bidragit till att antalet dödsolyckor och andra svåra tillbud till sjöss kraftigt minskat.

I Aftonbladet kommenterar Göran Gabrielsson det elände och den isolering myndigheterna försatt honom i:

– Jag bor på en holme och kan inte ta mig någonstans utan båt. Detta innebär att jag inte kan besöka vänner på en annan ö och dricka ett par öl - aldrig. Jag får bara dricka alkohol på min ö och det tycker jag är helt åt fanders.

Göran är ledsen. Han har inte heller någon båt under tio meter och med lägre maxfart än 15 knop. I så fall hade han "bara" behövt följa sjölagens alkoholpraxis, vilken tillåter hur hög konsumtion och promillehalt som helst så länge han "kunna utföra uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten", som lagtexten där lyder. Kanske fem, sex starköl, några rejäla supar, någon flaska vin. Han hade haft det alternativ till måltidsdryck som han nu anklagar lagstiftarna och polisen för att sabotera. Nu måste han finna sig i samma låga 0.2-promillegräns som vilken dammig vägbilist som helst.

Göran Gabrielsson är långt ifrån ensam om sina bekymmer kring alkohol och båtkörning. Elva personer har undertecknat det svavelosande uppropet i Svenska Dagbladet. "0.2-promilleregeln är en kostsam, konstig lag som bara krånglar till och förstör fritidslivet på sjön", skriver bland andra Bert-Åke Varg, David Hellenius, Peter Magnusson, Ulf Brunnberg, Linus Wahlgren, Jan Jingryd, Anders Berglund, Sonja Aldén. I olika medier utvecklar de inställningen:

– Att förbjuda vuxna människor ett par starköl eller en snaps när man är ute med båten är horribelt. Överförmynderi, dundrar Ulf Brunnberg.

Skådespelaren Bert-Åke Varg kallar ordningen "urbota dum":

– De som infört lagen är fanatiker. Jag vill jämföra dem med terrorister, de går inte att lita på. Och de ska bekämpas på samma sätt, säger han till Aftonbladet.

En färsk undersökning från transportstyrelsen visar att av 24 obducerade dödsolyckor med fritidsbåt hade den omkomne i 18 fall alkohol i blodet.

Jag har själv tillbringat mycket båttid i Stockholms skärgård och kan förstå bevekelsegrunderna för kulturprofilernas resonemang. Men det håller inte, lika lite som det kan översättas till glesbygdsisoleringen i Norrland.

Om 0.2 promille är en rimlig nivå ur nykterhets- och trafiksäkerhetssynpunkt kan jag inte bedöma. Däremot är det min övertygelse att de är helt korrekt att ha samma gränsdragningar för sjöfylleri som för rattfylleri. Om det är någonting jag är tveksam till är det de generösa undantagen - att båtar under tio meter och långsammare än 15 knop är undantagna 0.2-promillegränsen.

De stackars problemtyngda skärgårdskändisarnas upprop ändrar definitivt inte den uppfattningen. Snarare drar skrivelsen ett slags löjets skimmer över såväl deras sakargumentation som dem själva.