Peter Mangs kommer att straffas hårt för sina mord och mordförsök. Sannolikt med livstids fängelse.
Beskedet känns som en lättnad. Rättvisa skipas.
En lättnad, men med en gnagande känsla av olust och obehag. Det var ingen dokumenterad tokstolle ur stånd att begripa och ta ansvar för sina handlingar som gav sig ut i Malmömörkret och sköt ner mörkhyade främlingar i ryggen med sina pistoler.
Han var beräknande. Kallt och målmedvetet planerade Peter Mangs sina dåd, valde och kartlade noggrant sina offer. Från det första mordet han fällts för till dess han åkte fast i november 2010 gick det sju år.
Jag har läst det mesta av den digra förundersökningen. Jag följde rättegången under ett stort antal förhandlingsdagar. Jag detaljstuderade Mangs som satt någon meter framför Kvällspostens plats i säkerhetssalen med bara ett skottsäkert glas emellan oss.
En enstöring, en kuf med omåttligt skev bild av sin egen intellektuella storhet, kreativitet och förmåga att förstå och se helheter som alla andra gick bet på.
Mangs visade upp en nonchalant, uttråkad och likgiltig attityd till rätten, till vittnesmål och till sina offers anhöriga. Han läste böcker, gäspade och trummade någon fiktiv takt med vänsterhanden i bordsskivan. Han vägrade svara på frågor och hånade ibland åklagarens slutsatser och kommentarer.
Obegriplig och långt ifrån normal, men inte paranoid, inte bortom all verklighetsförankring. Inte nödvändigtvis allvarligt psykiskt störd.
Så fastställs det också av experterna efter deras två månaders dygnet runt-utredning av Mangs psykiska hälsa och status.
I utlåtandet beskrivs han bland annat som normalbegåvad. Han kan uttrycka sig kortfattat. Hans "delvis komplexa förklaringsmodeller uppvisar aldrig bisarra inslag". Han höll mycket god ordning på sitt rum och följde noggrant de dagliga rutinerna. Det finns inga belägg för antisocial personlighetsstörning, ingen sviktande verklighetsuppfattning, inga vanföreställningar, paranoida övertolkningar eller hallucinationer.
"Det finns inte förutsättningar att överlämna Peter Mangs till rättspsykiatrisk vård", konstaterar man.
Mangs var i medicinsk och juridisk bemärkelse frisk när han utförde sina omänskliga gärningar, som under en lång period satte skräck i hela Malmö.
Det är kusligt. En livstidsdom är en klen tröst. Särskilt med vetskapen om att Mangs själv knappast upplever det som ett straff.
Ur utlåtandet:
"Först efter att han blev frihetsberövad har han känt sig fri, eftersom han slipper ta ansvar för sin ekonomi och att han slipper påtvingat umgänge med som han beskriver 'torftigt tänkande likriktade människor'."
Det finns bara förlorare i fallet Peter Mangs.
