Hastighetsrekord i plumphet. Skånes nya landshövding Margareta Pålsson tyckte i en Sydisenkät att Lunds och Malmös lärare skulle byta tjänstgöringsort en termin. För att Malmöelevernas betyg skulle höjas.
Så otroligt korkat, odiplomatiskt, okunnigt, cyniskt och vilset i den skånska verkligheten att man baxnar. Hon som tidigare moderat ordförande i riksdagens utbildningsutskott skämmer ut sig.
För mig är hon just nu körd i botten. I skolfrågor, samhällsorientering, praktisk politik och allmänt hyfs.Hon är själv utbildad lärare. Hon borde förstås vara medveten om att kulturella, språkliga och socioekonomiska förhållanden kan påverka elevernas motivation, prestationer och betyg, alldeles oavsett vilken pedagogisk kvalitet lärarkåren på en ort har.
Jag förstår att Malmölärarna skrattar, skakar på huvudet och blir förbannade.
Landshövdingen förklarar sitt utspel med att Lund år efter år är i toppklass bland landets kommuner, medan Malmö konsekvent hamnar långt ner. Uppåt väggarna orättvist, tycker Malmölärarna och deras riksförbunds lokala ordförande, Catharina Niwhede:
- Förutsättningarna mellan städerna är totalt olika. I Lund har eleverna föräldrar med hög utbildning som ställer krav. Det ser inte alls likadant ut i Malmö, säger hon.
Nej, inom flera rektorsområden, stadsdelar i Malmö är det precis tvärtom. Uselt utbildade föräldrar, arbetslösa och främmande för svenskt samhällsliv och skolväsende. De kan inte språket. Familjerna är fattiga och trångbodda.
"Det duger inte som förklaring. Man måste ha höga förväntningar på alla elever. Min poäng är att man måste dra nytta av varandras erfarenheter", kontrar landshövdingen och biter sig envist fast i uppfattningen att med Lundalärare i katedern skulle Malmöeleverna i ett tjillevipp tillgodogöra sig undervisningen, nå bättre resultat och få höjda betyg.
"Jag är inte rädd för att sticka ut hakan", säger hon kaxigt i en introduktionsintervju inför den nya hedersamma posten som länschef och statens företrädare i Skåne.
En försynt röst i min närhet påpekar att landshövdingen kanske inte alls menar vad hon säger. Att hon bara har svårt för att formulera och uttrycka sig klart och redigt. Att syftet med den där utbytesmodellen för lärarna är ett helt annat. Jag funderar några välvilliga varv på den 63-årige före detta lågstadieläraren och före detta kommunstyrelseordföranden i Åstorp och kommer fram till att det nog är så.
Margareta Pålsson sticker ut hakan för att skaka om lundalärarna, lyfta upp dem ur den akademikerdoftande, pluggvilliga gräddfilen och släppa ner dem i rök, damm och aska. I Malmös miljonprojekt med grundskolelever som skolkar, struntar i läxor, slåss, missbrukar och eldar. Där kan de komma att utmanas och utvecklas inom sitt skrå.
Medan Malmölärarna kan få pusta ut i Lund, briljera med sina breda ämneskunskaper och djupa pedagogiska erfarenheter. Skörda frukterna av elevernas tillit, ambitioner, goda resultat och höga betyg.
Vad den nya landshövdingen än lägger i begreppet "sticka ut hakan", är hennes presentation av skolidén ett misslyckande.
Den främjar inte effektivitet och samverkan. Snarare vidgar hennes utspel den genom historien djupt eroderade klyftan mellan de geografiskt gränsande, men kulturellt olikartade kommunerna Lund och Malmö.
Fast ändå - stick ut hakan igen, Margareta Pålsson. Där finns ett frö, som mycket väl kan mogna och gro.
Välkommen till Skåne. Och lycka till.
