Barnbarnet vet inte till sig av nyfikenhet och förväntan. Äntligen skolstart. Väskan är redan packad med nytt pennskrin, gympapåse och ett äpple. På måndag ska han träffa sina första klasskompisar och sina första riktiga lärare. Vi stämmer av grundkunskaperna. De är imponerande. Bokstäver och siffror rinner ur honom med precision och i ett tempo som om platsen i Jan Björklunds elitskola redan var bokad. Fast några sådana ambitioner eller ens önskemål har inte barnbarnet. Han är bara så lycklig inför det här stora klivet i livet, in i klassrummet med minst 12, 13 års spännande utveckling och kunskapsinhämntning framför sig. Måtte bara inte de förhoppningarna grusas under den långa, slingriga studiefärden. Det är med fasa jag läser Kvällspostens reportageserie "Den nya, hårda skolan".
Någonting skrämmande har hänt och händer på våra skolgårdar, i korridorer, matsalar och klassrum. Självklart leker, spelar, tävlar, skojar och småbusar de flesta enligt de mer oskyldiga och kamratliga mönster som unga människor gjort i alla tider.
Men inslagen av översitteri, grova kränkningar, hot och brutalt våld sprider sig till alltfler skolor och i allt vidare elevkretsar. Visst till och med jag minns de pirrande "sanningarna" och "konsekvenserna" i Ryska posten. Tjejerna och någon blyg puss. Men i dag ingår tvång och penetrering. En flicka tvingades uppsöka sjukhus efter att ha penetrerats åtta gången under en "lekafton". Böghög, suddgummibögen, slavleken, strypleken och svimningsleken är andra grymma, våldsamma ibland direkt livsfarliga maktspel som vinner terräng bland flickor och pojkar från fjärde, femte klass till långt upp i tonåren. Hoppa rep, kull, herre på täppan med flera har döpts om, militariserats och förråats till oigenkännlighet.
140 000 barn börjar nu skolan efter sommarlovet med en klump av oro i magen. Stress och rädsla finns hos elever i vartenda klassrum. Var tionde elev blir slagen. Var tjugonde elev blir utfryst. Varje är uppsöker 2 000 niondeklassare sjukhus till följd av kamratstraff och våld i skolan, skriver Malin Forsberg i Kvällspostens angelägna artikelserie.
Utbildningsminister Jan Björklunds idéer om elitskolor och betyg i lägre årskurser är säkert värda en diskussion, men de löser inte de stora skräckfyllda problemen, mobbningen, övergreppen, våldet. Hans evighetsmantra om ordning och redan slår egentligen bara in öppna dörrar.
- Självklart. Vem står upp och säger att man vill ha mer oordning i skolan, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Syrén till Aftonbladet.
Hon tycker att politikerna bara använder skolan som ett kortsiktigt partipolitiskt slagfält.
Själv tror jag att elevernas egna förslag är mer verklighetsnära och konstruktiva. Bättre undervisningsmaterial, bättre skolmat, fräschare gemensamhetsutrymmen, klassrum och skolgårdar. Synligare lärare. Och ordningsregler som följs upp konsekvent.
- Låter bra, tycker barnbarnet.
Jag beskriver en av mina käpphästar som dessvärre ofta försvinner i den populistiska, stundtals högljudda skoldebatten: tv-våldet och framför allt de extremt blodiga dataspelen där offer för dödsskjutningar och massakrer bokstavligen staplas på hög efter hög. Här vilar ansvaret tungt på föräldrarna. Barnbarnet nickar instämmande. Han är måttligt förtjust i dataspel och kommer inte att ha tid med dem. Han vill hellre ägna sig åt skolböcker och läxor.
