Så var det dags att smälla på sig Halloweenkostymen igen.

I min svenska almanacka är det på fredag lördag jag kan springa ut och skrämma barn. Gårdagskvällens irländska och amerikanska firande ser jag mer som en uppmjukning.

I Lund ligger de som vanligt steget före och satte igång med spökerierna redan i början av veckan.

Där svävade andarna kors och tvärs. Tankar överfördes med magiska telepatiska krafter från hus till hus. Allt noggrant arrangerat och övervakat av självaste universitetsprofessorn.

Ritualerna kan tyckas kusliga - inlåsning, nedsjunkna i mjuka fåtöljer, vitt brus i öronen, rödglimrande belysning och halva pingisbollar över ögonen. Dessutom var alla som deltog i spökleken hypnotiserade. Bara de som var lätta att hypnotisera fick vara med.

Professorn själv medverkade med liv och lust och sprakande energi. Gravallvarligt kallade han alltihop för ett experiment. Det måste ha gjort det extra spännande, kanske lite skrämmande för de djärva studenterna, som inte ryggade för att vända upp och ner på naturvetenskapen och göra världssensation med sina parapsykologiska färdigheter.

Tillställningen som också innehåll små filmvisningar var mycket lyckad. Tankarna for hit och dit och fick på ett helt enastående sätt fäste i andras hjärnor utan vare sig fysisk, visuell eller digital kontakt.

Försökspersonerna, som studenterna kallades i det telepatiska spelet, var nöjda. Och professorn, den enda i världen inom para ­ psykologi, så stolt över utslaget att han skrev ihop en rapport som redan publicerats i den internationella tidskriften Journal of Parapsychology.

Ett gäng med nio tunga lundaprofessorer från olika naturvetenskapliga institutioner gick i taket när de läste om professorskollegans övernaturliga försöksjippo i universitets egen personal­tidning. Det lät inte sin ilskna kritik stoppas av att de gick till storms mitt i Halloweenfirandet, andarnas julafton då den spiritistiska trafiken och varseblivningen sväller över alla gränser.

De tycker att kollegan med sina tanke ­ överföringar är rena hokuspokusen. Och att resultaten är rent nonsens. Helt i linje med vilken slumpmässigt sammanträffande som helst. De antyder att han skadar förtroendet för det anrika Skåne ­ universitetet.

Men Etzel Cardêna, som parapsykologiprofessorn från Mexiko heter, beskriver tålmodigt i universitets­tidningen Lum:

- Vår förmåga till förnimmelse är inte enbart begränsad till kroppen och hjärnan. Det är helt naturliga fenomen, bara det att vi inte lyckats förklara exakt hur det funkar.

I gårdagens Sydsvenskan försvarar han sig mot kritiken från de nio professorerna:

- Det är ett problem när människor som inte kan något om ämnet plötsligt tycker att de är experter.

Det må vara hursomhelst med den saken. Jag tycker professorns spök­initiativ och höstlovsseans på universitetet är rätt festligt. Kanske stärker det till och med Lunds anseende som en spännande, utmanande och gränsöverskridande lärdomsstad, med överraskande, ogripbara kontakt­kanaler och kontaktytor.

Mig inspirerar det i alla fall, när jag drar på mig spökdräkten till helgen.