Jag har träffat flera av de förtvivlade offren för serieskjutandet. Deras liv är för evigt tilltufsade och störda. De har tvingats flytta. De har mardrömmar. De vågar inte gå ut. De har fysiska och psykiska men de aldrig befrias ifrån.

Men de har under rättegången ändå sett en slags upprättelse, en slags rättvisa, en förhoppning om att nå ett visst mått av sinnesro, den dagen deras plågoande,serieskytten, döms för sina handlingar.

Nu har Peter Mangs befunnits skyldig till 13 av de 20 åtalspunkterna.

Men för de två kvinnor som med en ettårig son blev beskjutna och skadade i ett kök på Sörbacksgatan finns inte längre någon att fälla för mordförsöket. Inte heller den rådige, orädde skräddaren på Lönngatan som så när själv grep serieskytten, kan se fram emot ett juridiskt avslut på sitt trauma. Åtalet mot Mangs ogillades på den punkten. Liksom för andra beskjutna och svårt skottskadade - på gym, på busshållplats.

I de fallen måste Mangs tekniskt, lagligt sett betraktas som oskyldig.

Det är känslomässigt en inte alldeles enkel tankeakrobatik att acceptera för dem som utsatts för serieskyttens jakt på människor med utländsk härkomst. Men nödvändig för rättssäkerheten. Hela processen mot Peter Mangs känns betryggande kompetent, saklig och juridiskt vattentät. Ändå har huvudpersonen uppträtt omoget, fientligt och löjeväckande från början till slut.

Nu kommer hans psyke att genomgå en ytterst omfattande kartläggning. I Sverige råkar rättsystemet vara så fiffigt utvecklat att en person kan klassas som psykiskt sjuk och ändå dömas till fängelse, i detta fallet med stor sannolikhet livstid, enligt expertisen.

Jag tycker det låter som en logisk, rimlig och högst rättfärdig fortsättning på Peter Mangs bedrövliga livsöde.

Kanske kan skuldfrågan komma att justeras när högre instanser prövar tingsrättens utslag. Kanske finner hovrätten att det är utom allt rimligt tvivel att Peter Mangs är skyldig även till de nu friade åtalspunkterna. För mördaren själv gör det säkert ingen skillnad.

Knappast heller för påföljden.

Men det skulle betyda mycket för offren. Och för rättskänslan.