Rasismen var en av Peter Mangs främsta drivkrafter till dödsskjutningarna, enligt åklagarna. I går yrkade de på livstids fängelse för serieskytten, som höll Malmö i skräck 2009 och 2010.

Peter Mangs är en farlig symbol för främlingsfientligheten. Mest därför att han är så udda, så långt från den krypande, smittsamma vardagsrasismen som smyger sin in i de mest ombonade svenska folkhem.

Peter Mangs är i det sammanhanget inget att bry sig om. Hur befriad från allvarliga psykiska störningar han än bedöms vara av den rättspsykiatriska expertisen, är han en kuf med storhetsvansinne, uppfylld av konspirations­teorier och styrd av sina egna idéer om den mänskliga rasens urvalsprinciper och behov av en ny disciplinerad världsordning. Eldad av experiment med adrenalinkickar och grumliga hämnd­begär för systerns död i en överdos.

Sådana särlingar kan knappast suddas ut eller omvändas med politiska integrationsprogram, mer jämställd och mindre segregerad skolundervisning, arbetsmarknadsåtgärder, skärpt lagstiftning mot hatbrott eller hårdare krav på svenskkunskaper för invandrare.

Det mest otäcka med Mangs våldsamma framfart i Malmö var att den kunde pågå så många år, så tämligen öppet och utan någon backup från ­medkumpaner eller stödgrupper. Det är en social, polisiär och rättslig angelägenhet som borde rannsakas och prövas hårdare än vad som hittills skett.

Motiven må ha varit rasistiska, men som generellt exempel på rasistiska yttringar och rasistisk tillväxt i sam­hället är Mangs värdelös, helt mal­placerad. Men farlig.

Han reducerar självuppfattningarna, självbilden av de egna fördomarna, den egna motviljan till att närma sig främmande kulturer, flyktingar och andra utomeuropeiska inslag. Han gör det mera bekvämt och legitimt att vara lite salongs/vardagsrasistisk.

Som exemplet från en läsarröst i telefon till redaktionen:

- Visst jag tycker svensk invandringspolitik är åt helvete. De kommer hit och lever på bidrag, har konstiga vanor och vägrar anpassa sig till vårt levnadssätt. Nu har de visst fått tillstånd att bygga torn där de kan stå och skrika ut sina böner också. Pack.

- Jag tycker inte alls om det. Men någon rasist är jag inte. Inte som Mangs. Jag skulle aldrig ta till vapen som han gjorde, säger läsarrösten över telefon.

Advokaterna hävdar fortfarande att Mangs är oskyldig till morden och skadeskjutningarna. Men utifrån domstolens fällande utslag anser de att straffet ska tidsbegränsas till 18 år, kanske några år till med tanke på brottens omfattning.

Mangs själv tycks inte bry sig. Hur som helst får han tillräckligt med tid för att i lugn och ro skriva boken om sitt liv, sina känslor och tankar. Parallellt med ett filmmanus på samma tema.

Dessbättre är han en enstöring utan ambitioner att stå på några högerextrema barrikader.

Peter Mangs håller helst tyst och låter sig gärna låsas in.

Men han är farlig nog ändå.