En dåre med normalkalibrigt vapen som i skydd av mörkret skjuter invandrare för att döda dem. Av ett 60-tal skottlossningar i Malmö hittills i år (klockan är nu 18.35 på onsdagskvällen, är bäst att tillägga) har polisen plockat ut 16 fall som man anser särskilt gåtfulla, där det inte finns något uppenbart motiv, ingen hotbild, inget kriminellt belastat offer. En särskilt kompetent specialstyrka sattes samman i somras för att gå till botten med dessa oförklarliga mordförsök.
Inget har ännu kommit närmare ett gripande. Men i går kröp det då fram att att samtliga offer är mörkhyade och har någon slags invandrarbakgrund. (Den unga kvinna som sköts ihjäl i en bil i närheten av Malmömoskén för ett år sedan var sannolikt ett misstag av mördaren. Målet var hennes sällskap i bilen, en man med utländskt utseende, som också skadades svårt, men överlevde.)

De flesta har skjutits bakifrån. Skytten har siktat mot övre delen av kroppen och ibland träffat i ryggen.

Är det en lättnad för allt mer skräckslagna och uppgivna Malmöbor att polisen nu säger att det kanske finns ett gemensamt mönster i det faktum att en del av de "oförklarliga" beskjutningarna riktats mot män med till synes utländsk härkomst.
Knappast. För färgade invånare späs rädslan på. Flera som jag talade med i går törs inte längre gå ut efter mörkrets inbrott. För andra är den godtyckliga träffbilden lika skrämmande oavsett vilken förvriden idé om måltavlor mördaren eller mördarna än har.

Dessutom har totalt oskyldiga människor befunnit sig i riskzonen vid ett drygt 40-tal andra skottdramer som inträffat i Malmö det senaste året.
I bussar, privatbilar, taxin, i skottlinjer för uppgörelser mellan kriminella gäng. Till och med inne på krogen.

Men dessa våldsdåd har nedprioriterats av polisens specialstyrka. De är visserligen olösta, men klassas inte som "oförklarliga". Så utfärdar man någon slags diffus uppmaning till Malmöborna om att vara vaksamma, försiktiga och undvika utsatta, isolerade platser, men vill inte kalla det varning. Och man vill inte göra jämförelser med lasermannen som härjade i Stockholm på 90-talet.

Det låter flummigt. Läget är akut, skarpt och farligt nu. En eller flera tungt beväpnade dårar skjuter mer eller mindre urskillningslöst för att döda Malmöbor.

Oavsett, gärningsmän, offer och grad av "oförklarlighet" piskar dåden upp främlingsfientlighet, misstänksamhet, till och med hat mot allt udda, okänt och oåtkomligt.
Politikerna måste vässa sina sociala program, sina åtgärdspaket och äntligen omsätta åtminstone några av alla integrationsutredningar till konkreta handlingar för ett bättre, rättvisare boende, en bättre jämlikare skola, en effektivare arbetsmarknad och högre krav på språkkunskaper och samhällsansvar.
Men först och främst måste polisen, nu med hjälp av rikskriminalens utredningsexperter, beteendevetare, rättsläkare och rättpsykiatriker, lösa de "oförklarliga" mordförsöken som plågat Malmö allt för länge. Helst också resten av alla ouppklarade skottdramer.
I annat fall återstår inget annat än att kalla på Leif GW Persson.