Drevet går i Kronoberg. Närmare 300 jägare har nu tillstånd att skjuta ihjäl ensamvargen från Norge.
Jag håller på Kynna, som har trampat in sitt stora revir där hon väntar på en hane och på att få bilda en ny genetiskt frisk vargflock.
Jag har sedan länsstyrelsen gav klartecken för skyddsjakten talat med mängder av människor i alla läger. Frågan är svår och kontroversiell. Kynna har orsakat tragedier bland fårägarna inom området Markaryd-Ljungby-Älmhult. Sedan augusti har 25-30 djur rivits av vargen, dödats eller tvingats avlivas.
Flera gårdar har ett mindre bestånd, som hobby, sällskap och för att hålla markerna öppna. För dem är det sorg och smärta att upptäcka kadavren av sina namngivna får och lamm i hagen.
Sorg och smärta finns förstås också hos bönderna som har fårskötsel och avel som huvudsaklig näring. Där finns även stora ekonomiska och praktiskt ohanterliga konsekvenser av vargens härjningar.
EU har krävt att Sveriges vargstam ska ha "gynnsam bevarandestatus och god genetisk kontakt med andra kolonier". De utredningar som gjorts kommer fram till att det innebär 400 till 450 vargar. I dag har vi inom landet cirka 300. Samtliga i Mellansverige - huvudsakligen Gävleborg, södra Dalarna, Värmland, Västmanland, Dalsland, Uppland, Södermanland. Där framkallar vargen enorma spänningar, stora förluster av tamboskap, konflikter, rädsla och hat mellan vargkramare och varghatare. Tjuvjakt. Att tillåta ytterligare 100 till 150 vargar inom de länen är otänkbart, enligt myndigheter och befolkningen.
Norrland är på grund av rennäringen befriat från etablering av varg. Där är skyddsjakten inget stort stridsämne. Total utrotning i hela landet förespråkas bara av extremister och är varken politiskt eller opinionsmässigt någon framkomlig väg.
Då återstår två lösningar:
Strunta i EU:s direktiv. Behålla stammen på runt 300 djur i Mellansverige. Det leder till förflackning av kvaliteten på djuren, inavel. Fortsatta stridigheter och skarpa motsättningar i de utsatta vargregionerna. Dessutom kommer vi sannolikt att fällas i EU-domstolen för trots och brott mot fastställt djurskydd och viltvårdspolitik inom unionen.
En utveckling som ansvariga myndigheter och institutioner fasar för. En prestigeförlust med politiska och ekonomiska följder för ett naturrikt, naturälskande och jämförelsevis extremt glest befolkat land som Sverige.
Att under kontrollerade former tillåta etablering av vargflockar i södra Sverige. Det tycks omöjligt som det ser ut i dag, där fårhagarna ligger som ett pärlband i landskapet. Där en ensamvarg, Kynna, orsakar panik och tonlägen i debatten som vida överträffar allt vad dreven mot Juholt lyckats piska upp.
Men det behöver inte se ut som i dag. Lars Karlsson, besiktningsman av rovdjursskadade tamdjur i Blekinge, har sin lösning klar. Han tycker helt enkelt att samhället ska hjälpa fårägare i utsatta områden med "rovdjursavvisande stängsel", kraftiga, höga staket med elledningar.
Ett hundratal personer/beredskapsarbetare klarar av att röja, elda ris och montera stängslen inom den nu attackerade zonen på några månader. En utmärkt sysselsättning för arbetslösa, som kan ge följdverkningar, nya projektjobb också på andra håll, menar han.
Problemen som det kan innebära för allemansrätten går att lösa.
Jag tycker det låter väl värt att pröva.
Kynna har nu hållit sig undan hetsjakten i mer än en vecka, trots GPS-spårning och 300 licensierade skyttar. Hon har rivit någon älg på vägen och skrämt ett par kor. Men hon gäckar drevet, fast besluten att stanna i sitt revir, vänta in sina hane och bilda familj.
Helt i enlighet med EU:s beslut.
