Sofie Schmidt, 16, från Staffanstorp andas utan syrgas.

Med lungor som för ungefär en månad sedan lyftes ur en död ­människas kropp och transplanterades in i henne.

Annars skulle Sofie nog varit död i dag. Eller tvingats leva resten av livet i en rosslande dimma, ständigt ihopkopplad med en ­respirator. Så länge skulle hon nu inte överlevt infektionerna och den aggressiva sega slembildningen som sjukdomen cystisk fibros orsakar.

Jag skrev om mötet med den nyopererade Sofie för ett par veckor sedan. I går tog jag ny kontakt för att höra hur det gått.

Hon är hemma från Universtitetssjukhuset i Lund. Hon kan bo i sitt eget flickrum på andra våningen. Hon kan själv gå uppför trapporna i familjens Staffanstorpsvilla. Hon lägger fast en studieplan för gymnasiets naturvetenskapliga program. För första gången på flera år tar hon sin älskade hund Yazzie på promenad, utan rullstol.

- Jag har fått livet tillbaka. Min tacksamhet mot dem som gjorde det möjligt är enorm. Det går inte att beskriva hur djupt det känns inombords, säger Sofie.

- De gav mig livet.

Hon vet inte vilka välgörarna är. Bara att de finns någonstans i Skandinavien. Att de hade en anhörig i hennes storlek och med vissa andra medicinskt överensstämmande värden. En nära ­anhörig som dog. Vars lungor inom sju timmar hade opererats in i hennes kropp.

- De visste att den här människan var beredd att donera sina organ. Eller också fattade de själva beslutet. Snabbt. Mitt i sorgen räddade de mitt liv.

Sofie har stor förståelse för människor som tvekar att donera sina organ och vävnader. Hon respekterar grunderna för ett nej, religiösa, etiska eller bara känslomässiga - att det tar emot att låta läkare stympa ens döda kropp.

- Men det tokiga är att så många säger att de vill vara donatorer, men inte ger klara besked. Så står de efterlevande där och känner inte till personens ställningstagande. Då säger de oftast nej har jag förstått. Det tycker jag är synd. Människor dör fast de skulle kunna räddas.

Just nu pågår den europeiska donationsveckan med en rad aktiviteter för att få fler att bli donatorer. Donera mera.

Sverige ligger lågt i statistiken.

I botten av Europas länder.

I somras väntade 775 svenskar på att få ett eller flera organ ersatta genom transplantation. De organ som finns tillgängliga räcker inte på långa vägar. Under väntetiden dör patienter av sina sjukdomar. Ett nytt hjärta, nya hjärtklaffar till barn, en njure skulle ha gett dem ytterligare många års friskt liv. Tacksamt och glädjerikt för dem själva och deras närmaste.

Gå in på livsviktigt.se eller kontakta vårdcentralen/sjukhuset/socialstyrelsen för information. Man kan alltid ändra sig och man kan begränsa donationen till vävnader, hornhinnor, vad man önskar. Eller göra undantag för hjärta exempelvis.

Vartenda bidrag räddar liv.

Sofie stod högst upp på prioriteringslistan i Skandinavien i över en månad innan hon fick sina nya lungor. I absolut sista minuten.

Hon var då på väg att bli så svag att hennes kropp inte skulle orka med påfrestningarna som alltid uppstår vid en transplantation.

- Min tacksamhet är gränslös, säger hon.