Att råna en kille som ligger medvetslös på spåret. Lämna honom där när tåget kommer. Och bara anklagas för stöld.

Det är inte rimligt. Det är åt helsike.

Ändå är det den sanning som övervakningskamerorna från Sandsborgs tunnelbanestation i Stockholm visar.

Det väcktes många tankar när jag såg filmsekvensen återges i TV3:s "Efterlyst" i går kväll.

Polisinspektör Dan Östman refererar händelsen för TT:

"Den ene är märkbart berusad och han följs av en annan man som verkar nykter. Den nyktre mannen är på den berusade, vi vet inte om han försöker muddra honom eller vad han gör.

Den berusade mannen sätter sig på en bänk, reser sig, går längs perrongen och faller ner på spåret.

Mannen som varit på honom kommer efter, hoppar ner på spåret, hoppar upp och går ut genom spärren."

Den medvetslöse mannen har då bestulits på mobiltelefon, plånbok med 1 500 kronor samt en halskedja i guld. Tio minuter senare kommer tunnelbanan och kör över honom. Det tar fem-sex meter av tåglängden innan föraren hinner stanna.

Mannen överlever mirakulöst, men tvingas amputera ena foten. Knäet är så sargat att han sannolikt måste ha protes resten av livet.

Det är särskilt två frågeställningar som sticker ut bland alla de intryck och känslor filminslaget rör upp:

1 Hur är det möjligt att bara lämna en person på tågspåret efter att ha plockat av honom alla värdeföremål? Vart är vi på väg när en uppenbart nykter, målmedveten och rationellt fungerande person lämnar en medmänniska i en så utsatt belägenhet. En trolig död, utan att slå larm ens när han satt sig själv i säkerhet långt från stationen?

2 Hur kan en så fruktansvärt brutal gärning, ett så extremt hänsynslöst och livsföraktande handlande bara rubriceras som stöld, om än grov, i polisrapporten?

Polisinspektör Dan Östman förklarar för TT:

- Det blir stöld eftersom rån förutsätter att gärningsmannen hotat eller försatt personen i vanmakt och inget av det har vi sett hittills. Personen har ju försatt sig själv i vanmakt genom att dricka sig berusad.

Att gärningsmannen inte försökt få upp sitt offer från dödsfällan på spåret, eller åtminstone sett till att larma är inte heller något han kan lastas för, enligt polisinspektören:

- För vanliga människor finns det ingen lagstadgad skyldighet att ingripa.

Händelseförloppets konsekvenser är ohållbara.

Vi måste rycka upp oss. Annars blir begrepp som moral, samhällsansvar, lojalitet, civilkurage, demokratiska skyldigheter och rättigheter, förtroendet för lag och ordning - det blir bara något vi får läsa om i historieböckerna, något att plugga in på föreläsningarna i teoretisk filosofi.

Några slags honnörsord som farmor och farfar kan berätta sentimentalt tårdrypande skrönor om. Något utan verklighetsförankring.

Det är inte rimligt. Det är åt helsike. Och mycket, mycket farligt.