20-årige Ahmad Abdel Rohman fick tre års fängelse för att ha kört ihjäl en cyklist, skadat ett par andra och utsatt hundratals trafikanter i Malmös stadskärna för omedelbar livsfara.

För mjäkigt, tycker många.

Åklagaren hade yrkat på sju till åtta års fängelse. Men hans digra åtal med rubriker som dråp, mordförsök, grov misshandel underkändes punkt för punkt.

Centralt i tingsrättens mildare bedömning är att ord står mot ord i flera fall. Och att Ahmad Rohman saknade uppsåt att döda och skada i sin vilda framfart.

Man finner det inte visat att han varit likgiltig inför konsekvenserna av vansinnesfärden. Stopp och belägg. Här hänger jag som lek­mannajurist och vän av ordning inte med längre. Jag förstår inte.

Är det en förmildrande omständighet att Ahmad rökt så mycket cannabis att han inte ens var förmögen att känna likgiltighet inför de uppenbara dödsrisker han utsatte omgivningen för när han utan körkort dundrade fram i över 100 kilometer i timmen i tät stads­trafik, över cykel- och gångbanor i en tung Volvo med 275 hästars motorstyrka?

Vad är alternativet? Att han, trots drogfyllan, var djupt medveten om vad han kunde ställa till med, att han inte alls var likgiltig inför det uppenbara hot om död och lemlästning hans våldsamma bilkörning utgjorde. Men öste på lik förbannat med sitt mordredskap på fyra hjul. Med berått mod.

Vilka andra situationer och tillstånd kan ursäkta ett så brutalt och brottsligt beteende?

"Jag blev tokig av svartsjuka. Det slog helt slint. Jag hade inte en tanke på att yxan kunde vara så vass och farlig. Jag hade verkligen inget uppsåt att mörda och jag är definitivt inte likgiltig inför hennes död."

- Jaha på det viset, det förklarar saken. Då kör vi lite vållande i stället.

Eller:

"Jag var helt redlös av sprit. Inte kunde jag veta att vattnet var så kallt när jag kastade i dem. Eller att ungarna inte kunde simma. De skrek ju så förbannat. Jag är alls inte likgiltig över att de drunknade.

- Aj, aj, aj. Det var oaktsamt och vårdslöst. Men uppenbart inte uppsåtligt. Vi får fundera på saken.

Lätt raljant och överdrivet. Riktigt så går det förstås inte till. Men exemplen belyser ändå en förlängning av de principresonemang som förs av tingsrätten och som ligger till grund för domens brottsrubriceringar och påföljd.

Den 23 sidor långa domen är välskriven, pedagogisk, tydlig, noggrant genomarbetad i varje steg, resonemang och slutsats.

Just därför är det viktigt att målet prövas också i högre instans. Insiktsuppsåt, avsiktsuppsåt och likgiltighetsuppsåt är inga klockrena juridiska termer. Kammaråklagare Mårten Alvinsson drev under förhandlingarna en betydligt hårdare linje gentemot Ahmad Rohman, hans ansvar och skuld för konsekvenserna av vansinnesfärden.

Men mordförsök ströks helt i domen. Dråp blev till vållande och kravet på 7-8 års fängelse reducerades till tre år.

- Där är saker jag reagerar mot i domskälen. Jag har två veckor på mig att ge besked om jag överklagar, säger Mårten Alvinsson.

Det är ingen vild gissning att målet kommer att gå vidare till hovrätten.