Nu rullas händelsen upp i hovrätten. Jag satt där hela gårdagen och matades med vittnesmålen från bankpersonal, bankkunder, förbipasserande vittnen. Och det styvnackade totalförnekandet från gubbligan själv. Förhärdade brottslingar med grova väpnade rån som specialitet. De har tillbringat större delen av sina vuxna liv på olika fängelse­anstalter.
Men i det här sammanhanget och vid övriga rån som tingsrätten fällde dem för är de enligt egen utsago oskyldiga som lamm.
Det blir en sak för hovrätten över Skåne och Blekinge att reda ut.
Ingen av alla de vittnen som trädde fram inför domstolsjuristerna kunde peka ut någon av bankrånarna. Dessa var svartklädda, noggrant maskerade och förvillade de skräckslagna människorna i banken genom att bryta på olika språk, ge order på engelska och tyska. Och skjuta skarpt med sina maskingevär.

Vittnena kunde bara beskriva sina minnesbilder av händelseförloppet. Chocken och rädslan. Försöken att nå larm och låsanordningar till valvet. Hur de bryskt föstes in i personalutrymmen och i bankvalvet, tvingades lägga sig ner på golvet utan att röra sig eller titta upp. Kontrollerade av skrämmande män som då och då avlossade skott med sina vapen, plockade fram spräng ­ ämnen ur en väska och lät dörren till kassavalvet detonera. Det mesta var kaotiskt. Men rånarna uppförde sig lugnt och metodiskt.
Något som visas med kuslig tydlighet på de övervakningsfilmer som fångade hela rånförloppet och som rätten i går tog del av tillsammans med ljudinspelningar. Skrik, slag med slägga, glaskross, skottlossning, ordergivning på bruten engelska.
Det är lätt att sätta sig in i den fasa de tillfångatagna personerna i banken måste ha genomlidit.
- Jag uppmanades ta mig in i bankvalvet. Där upptäckte jag att de satt fast sprängdeg vid dörrkarmarna. Jag trodde jag skulle dö.
En annan anställd:
- Jag var på väg nerför trappen vid personalutgången när jag mötte en av rånarna som höll vakt utanför. Jag motades med vapnet riktat mot mig. Jag placerades i kapprummet då sköt han över huvudet på mig. Han försökte träffa en övervakningskamera, men missade. Jag bara darrade.

Privatrådgivare, kassörskor, föreståndare, kunder, alla med hemska upplevelser och bilder av rånet, som var över på 20 minuter.
Än värre och allvarligare kändes beskrivningarna av de år som förflutit och de svåra konsekvenser händelsen fått för dem personligen.
Panikångest, mardrömmar, sömnrubbningar, koncentrationssvårigheter och skräck för alla okända ljud är bara några av problemen som följt de ­ berörda.
Några har slutat på banken. Andra vågar ännu inte gå in i valvet ­ ensamma. Det tog minst ett år innan livet normaliserades något så när.
De flesta har haft långa behandlingar och samtal hos psykoterapeuter. Mål­sägarbiträdena redovisade de miljonkostnader som Swedbank lagt ut för att läka och reparera skadorna efter rånet.
Så nog sjutton finns det många som kommer ihåg bankdramat i Tingsryd den 31 januari 2008. Som aldrig kommer undan minnes­bilderna och oron.