Jag undrar hur det känns att leva i lyx och helt själviskt, helt i onödan slösa bort andras surt förvärvade skattepengar?
Tjänstemän på statliga verk och myndigheter som använder skattemedel till överdådigt frosseri av mat och dryck är nog bland det mest omoraliska jag kan komma på.
Jag har häcklat och kritiserat pampar, politiker, generaldirektörer och andra makthavare för att vara alldeles för vidlyftiga och vårdslösa med det allmännas tillgångar. De har tillskansat sig otillbörliga förmåner, med traktamenten, bilförmåner och fingerade resekostnader. De har skämts, gjort dubbelpudlar, skyllt ifrån sig, avgått eller avskedats.
De har brustit i ansvar, svikit förtroenden och försnillat våra pengar för egen vinning.
Men de senaste turerna kring Tillväxtverket med flera myndigheter under näringsdepartementet tar ändå priset. Det lyfter bilden av den byråkratiske statstjänstemannen till helt nya nivåer och dimensioner. Från den plikttrogne tråkmånsen till en festprisse, finsmakare. Ett egoistiskt lejon som samvetslöst sprätter skattekronor omkring sig på Stockholms innekrogar, skidorter, slott, exklusiva spa, gourmetmiddagar i herrgårdsmiljöer.
Dagens Nyheters avslöjanden om det sanslösa flödet av internrepresentation och fifflande bokföring på Tillväxtverket är häpnadsväckande och upprörande.
Det tämligen nyskapade verket med 300 anställda har som huvuduppgift att dela ut EU:s regionala bidrag samt sköta olika satsningar på tillväxt och företagande. Detta har man bland annat gjort i samband med choklad- och vinprovningar för personalen, besök på Casinoteatern, Cirkus, weekendresor med övernattning och trerättersmenyer på lyxhotell. Eller som vid vårfesten i Vinterträdgården på Grand Hotel i Stockholm den 23 maj då kuvertavgiften låg på 1476 kronor per person. I priset ingick utöver rikliga mängder årgångsviner då också halstrade pilgrimsmusslor, rökt ankbröst, ankleverterrin, hälleflundra med mera. Bara det lilla firmakalaset slutade på över en halv miljon kronor.
Nu ska näringsminister Annie Lööf ta i med hårdhandskarna mot sina slösaktiga och representationsyviga verkschefer. Det var inte mer än någon vecka sedan hon gav Tillväxtverket ett extra budgettillskott på 60 miljoner kronor. Hon kan inte bara kräva tydliga besked och nya stramare riktlinjer från sina generaldirektörer. Hon måste också själv kunna stå till svars för verksamheternas effektivitet och resultat. Och helst ge några konkreta uttryck för den totalt oacceptabla, regelvidriga strömmen av interna representationsmiljoner. Omplaceringer eller avpolletteringar inom ledningen?
Dessutom bör hon granska kostnadsflödet inom sin egen stab.
Där gömmer sig sannolikt utlägg som hon själv aldrig skulle uppmuntrat eller tillstyrkt. Jag minns själv en genomgång av finansdepartementets räkningar och kvitton.
Plötsligt hittar jag en saftig representation från en informationsansvarig hos moderatledaren och finansministern Gösta Bohman. Det är mitt namn som står på kvittot med förrätt, huvudrätt, öl, vin, kaffe med avec. "1 gäst, Kvällspostens politiske reporter Lars Klint". Jag hade aldrig delat krogbord med den mannen. Men utgiften var attesterad och utbetald till informatören för hans privata middag på skattebetalarnas bekostnad.
Inte ens hans pudelkonster vid konfrontationen den gången skulle räcka för att rädda ansiktet hos de representationsansvariga på Tillväxtverket.