Siv Larsson är bara ett av många äldre brottsoffer som rånats, bedragits och utsatts för tjuvar i sina hem.

Gärningsmännen som förgriper sig på gamla, värnlösa, godtrogna, ibland senila människor svarar i mina ögon för den lägsta och fegaste formen av kriminalitet.

Mördare och pedofiler må vara värre och mer avskydda, men i fråga om feghet och människoförakt ligger åldringsbrottslingarna inte långt efter.

Förslagenheten hos dem som med lögner och förfalskade dokument lurar sig in till de gamla antar rent djävulska dimensioner. Och konsekvenserna hos brottsoffren kan vara förödande, till och med direkt dödande.

Skammen, förlusten av pengar och älsklingssmycken, rädslan, ångesten, misstron mot alla människor. Och livet. Det finns exempel där det mycket kort efter brottstillfället inträffat att offret avlidit, livsgnistan har gett vika och inte haft tillräcklig kraft för att tända till igen.

I den fattigdom statarbarnet Siv Larsson växte upp lämnades alla dörrar olåsta, pengar lades öppet på farstubron som betalning för mjölk och andra leveranser.

Svek och lögner straffade sig självt genom omgivningens fördömanden och solidaritet med dem som drabbats.

Hon ser ingen anledning att lägga hela ansvaret på myndigheterna, polis, lagstiftare, stadsdelsförvaltningens vård- och omsorgs­enhet. Hon tycker att de gör vad de kan för att stävja brotten och hitta de skyldiga.

Lena Hall, enhetschef i Fosie, där Siv Larsson bor, bekräftar att man anstränger sig till det yttersta för att förhindra att falsk personal lurar sig in till "brukarna".

Men det är nästan omöjligt att skydda sig mot skickliga manipulatörer med förfalskade fotolegitimationer som ger dem identitet som sjukgymnaster, biståndshandläggare, arbetsterapeuter, vårdpersonal eller som nyligen i Kristianstad, till och med poliser.

Var ligger skulden, vems är felet? Var finns lösningen?

Svaret finns inkapslat någonstans djupt nere i grundläggande moraliska och hum­anistiska värdering­ar. Övertygelsen om allas lika värde. Svårt att komma åt. Ännu svårare att omsätta i praktiken.

Men nödvändigt att sträva efter.