Foto: LASSE SVENSSON
 Foto: LASSE SVENSSON
Lars Klint

Inbrottstjuvarna kan inte längre operera riskfritt där de vill det

Publicerad

Jag är vaken hela onsdagsnatten, men upptäcker inte en enda tjuv. 

Jag spanar från balkongen och slår mina lovar runt mörka garagenerfarter och källartrappor. 

Jag ser bara brytmärken från tidigare inbrottsförsök. Inte en människa i sikte.

Jag är egentligen blomvattnare till en vän och hans familj som åkt på långsemester. Det är ett nybyggt kvarter i ett respektabelt Malmöområde. Den senaste veckan har fastigheten utsatts för flera attacker. Källarförråd har brutits upp och plundrats. Bilar i garaget har slagits sönder.

Och i porten finns handskrivna varningslappar om att falsk hemtjänstpersonal försöker komma över koder och lura sig in i trapphuset.

 

Aldrig har väl en positiv grannsamverkan utvecklats så snabbt som här, bland  nyinflyttade som inte ens sett varandra tidigare.

Och så sitter då jag där på balkongen och övervakar trafiken nedanför, med flexibelt timade lampor och mobilkameran ständigt till hands.

Jag har haft kontakt med polisen också - och faktiskt under onsdagskvällen cirkulerar två bilpatruller i närdistriktet.

 

Man skulle annars kunna tro, ja till och med kunna förstå, att polisen har andra så mycket allvarligare saker att ägna sina ansträngda resurser åt. Terrorhot, gränskontroller, gängkriminalitet, våldtäkter, skjutningar och en strid ström av mord.

Ser man till statistiken är det inte heller precis någon fjäder i hatten för utredarna. Bara fyra procent av alla bostadsinbrott klaras upp.

Men det finns ambitioner. Och det finns ljusglimtar i det tafatta och tröstlösa famlandet efter något spår av gärningsmän till stölder i lägenheter och villor. I dag läggs de flesta inbrottsanmälningar på hög i väntan på att skrivas av i brist på bevis.

 

Men det rör på sig. Poliskåren och andra rättsvårdande myndigheter inser att hela deras trovärdighet kommer på skam när de på sin höjd lyckas lösa ett av 25 vardagsbrott. Brott som för vanligt folk skapar så mycket lidande, otrygghet, kränkningar och  förluster. Tilliten raseras och samhällsuppdraget misslyckas totalt.

 

Kommissarie Göran Landvall är nationellt sakkunnig på bostadsinbrott vid Utvecklingscentrum Syd i Malmö. Han menar att det finns metoder att halvera bostadsinbrotten genom att använda resurserna på ett bättre och effektivare sätt. Den konkreta handlingsplanen har nyligen delgetts Noa (nationella operativa avdelningen) och spridits till landets samtliga sju polisregioner. Det gäller bara att komma igång med samordningen, DNA-märkning, särskilda rikskoordinatorer och konstruktiv kommunikation mellan olika myndigheter, kommuner och boende.

En färsk rapport konstaterar att över hälften av bostadsinbrotten styrs från utlandet. Disciplinerade och hårdföra kriminella nätverk från främst Östeuropa. Rapporten har ytterligare drivit på arbetet för att komma åt problemet.

 

Tidigare kunde tjuvarna och ligorna operera riskfritt i olika delar av landet. Polisens spaningsinsatser sträckte sig inte över kommungränserna. Den bristen har digitaliseringen delvis fyllt igen. Nu förfinas och systematiseras metoderna ännu mer.

Straffen kommer att skärpas. Bostadsinbrott får en särskild rubricering - inbrottsstöld med ett minimistraff på ett års fängelse, föreslår justitieminister Morgan Johansson. Det ska inte vara lönt att bryta sig in i svenska villor och lägenheter. Riskerna för upptäckt är för stora och påföljden för sträng.

Jag önskar polisen och rättsapparaten lycka till. Själv måste jag hinna vattna blommorna också.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag