Sommar-OS är det största som finns inom idrotten. Under några veckor kommer världens blickar att riktas mot London.

Terrorhotet finns alltid med i bilden när det arrangeras stora mästerskap.

OS-arrangörerna rustar med den största polisiära styrkan sedan det andra världs­kriget. Bara antalet brittiska soldater kommer uppgå till 14 000. Det privata säkerhetsföretaget G4S har åtagit sig att ha 13 000 vakter klara till OS-starten. Hur det blir det den saken återstår att se. Rapporter talar nämligen om att det är problem med rekrytering och utbildning.

Nu tillhör det förstås till pjäsen att det klämtas i den stora larmklockan inför ett OS.

Inför mitt första OS som utsänd reporter, 1984, fick jag ta del av många hemskheter som skulle hända i Los Angeles. Det var allt från terrorbomningar till att det skulle bli matbrist. När jag i flyget på väg till Los Angeles dryftade säkerhetsläget i OS-staden med min mentor, krönikör Birger Buhre, viftade denne bort allt terrorsnack: "det kommer bli ett lugnt OS", konstaterade Birger.

Så vitt jag kan minnas blev det också en olympiad utan några intermezzo. Själv satt jag på min pressläktarplats tio meter framför den amerikanske presidenten Ronald Reagan.

Däremot inträffade en otäck händelse när OS arrangerades i Atlanta 1996. En bomb exploderade i en park och två personer dödades och flera hundra skadades.

Den största tragedin i de olympiska spelens historia inträffade 1972 i München. Terrorgruppen Svarta September tog flera israeliska idrottsmän som gisslan och krävde att Israel skulle släppa 200 palestinska fångar. Det hela slutade med ett blodbad. 17 personer fick sätts livet till, elva israeler, fem terrorister och en polisman.

OS-rörelsen överlevde dock det fruktansvärda som hände i München. The show must go on, som det så vackert heter.

London är en härlig stad. En stad jag förknippar med nöje, fotboll och en massa fantastiska sevärdheter. Men jag inser också att London är en svårövervakad stad, trots alla uppmonterade kameror.

Solskensolympiaden 1912 i Stockholm är ett minne blott. Den polisiära upprustningen tillhör tyvärr de moderna olympiska spelen.

Hoten mot OS har kommit för att stanna.

Eftersom OS går i London finns det ytterligare ett hot: regnet. Det regnar alltid över Storbritannien. Före en VM-match i boxning i Cardiff mellan Lennox Lewis och Frank Bruno i början på 90-talet frågade jag en brittiska kollega varför man arrangerar en utomhusgala i slutet av oktober. Min brittiske vän konstaterade: "I det här jäkla landet kan det snöa den 1 juli".

Nu är jag av naturen optimist.

Jag tror på svenska OS-framgångar. Dock inte i samma omfattning som när OS förra gången arrangerades i London (1948) då det blev 17 blågula OS-guld, 11 silver och 18 brons.

Men tre, fyra svenska OS-guld blir det säkert och förhoppningsvis har den massiva brittiska säker­heten skrämt eventuella ljusskygga figurer på flykten.